Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
pade Marie, »men hvad var det, du skulle hafva
gjort? Säg mig det nu», och hon såg sig nyfiket
omkring i kammaren, med dess obäddade sängar, der
urblekta bolstrar, hopfiltad halm och orena fällar lågo
oordentligt på hvarandra.
Men Sören svarade icke, han stirrade hotande
på Marie. »Hvarföre sa’ du’et inte någe förut?» sade
han och slog henne öfver armen.
»Förlåt mig, Sören, förlåt!» grät Marie och
tryckte sig intill honom, under det hennes ögon
bedjande sökte hans.
Sören lutade sig undrande ned öfver henne och
kysste henne. Han var alldeles förvånad.
»Det är då hvarken komedi eller uppenbarelse?’
frågade han stilla för sig.
Marie skakade leende på hufvudet.
»Ah för den onde! Ocken skulle då ha tänkt.. .»
I början blef förhållandet mellan Marie och
Sören hållet väl doldt, men då Palle Dyres upprepade
resor till Randers och långvariga vistelse der, i
egenskap af kunglig kommissarie, gjorde dem oförsigtiga,
blef det snart icke någon hemlighet för tjenstfolket
på Tjele, och då paret såg sig röjdt, försökte det
icke i minsta mån hålla saken dold, utan lefde som
om Palle Dyre befunnit sig i andra änden af verlden
och icke i Randers. Erik Grubbe brydde de sig alls
icke om; när han hytte åt Sören med sin kryckkäpp,
hytte denne igen med sin näfve, ocli när han grälade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
