Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283
på Marie och ville försöka föra henne till förnuft,
gäckade hon honom med att ramsa upp en hel hop
för honom, utan att höja sin röst mera än vanligt,
hvilket var nödvändigt, om han skulle höra något,
emedan han hade blifvit alldeles lomhörd, och till
på köpet på grund af sin skallighet och sin gikt gick
med en hufva, hvilkens långa örlappar voro bundna
tätt intill hufvudet, hvilket icke heller gjorde honom
mera lätthörd.
Att icke äfven Palle Dyre fick kännedom om saken,
var icke Sörens skull, ty i sin ungdomliga kärleks
ostyrighet drog han icke i betänkande, till och med när
husbonden var hemma, att i skymningen eller när
han annars hade ledighet, uppsöka Marie i sjelfva
herrskapsrummen, och det var endast vindstrappans
lyckliga läge, som vid flere än ett tillfälle frälste
honom från att blifva röjd.
Hans stämning emot Marie var något ombytlig,
i det han understundom kunde fä i sitt hufvud, att
hon var stolt och föraktade honom, och han blef dä
mycket nyckfull, tyrannisk och orimlig, och
behandlade henne hårdare och råare, än han egentligen
menade, för att så genom hennes lydnad och mildhet
få sitt tvifvel öfverbevisadt och tillintetgjordt; som
oftast var han imellertid god och foglig och lätt att
leda, endast att Marie skulle vara mycket försigtig med
sina klagomål öfver sin man och sin far, så att hon icke
skildrade sig som allt för känbart förorättad, ty då
blef han utom sig och rasande, och svor att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
