Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
»A», sade Sören trotsigt, »ocken vill ånge mej?»
»Jo», sade skytten med en betoning, som om ett
ting blifvit framfördt, som mycket förvärrade saken,
»hvilken vill angifva dig? Sören, Sören,
hvilken vill angifva dig? Du är ju, fånen hacke mig,
också stollig», fortfor han i en ganska ohögtidlig
ton, »och det är falle rigtigt stolligt att ränna efter
en sådan der halfgammal qvinna, när det är det att
våga med det, som det är. Vore hon ändå ung! —
Och en så tokig fan likväl; låt du honom med blå
kindbena behålla henne, det är, Gud vare lof, andra
qvinfolk till än hon.»
Sören hade hvarken mod eller lust till att
försöka förklara för dem, att han rakt icke kunde lefva
utan Marie Grubbe; han var sjelf alldeles full af skam
öfver denna oförnuftiga lidelse, men det skulle vara att
hetsa hela kopplet, karlar och pigor, på sig att tillstå
sanningen, och derför ljög han så och förnekade sin
kärlek.
»Ja, det är en säker väg», sade han, »men ser I,
karlar, jag har en riksdaler, när som andra ingen
ha, och en klut och e’ kläspalta, och en till och
många fler’, det blir ett helt lass, go’ vänner, och får
jag först min pung full, så qvitterar jag helt tyst,
och så kan ju en af er fresta sin lycka.»
»Det är väl godt och väl», svarade Sören skytte,
»men det är att stjäla pengarna med repet om sin
hals, som jag kallar det. Det kan ju vara trefligt
nog att få till skänks både kläder och silfver, och
Fru Marie Grubbe. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
