Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
det kan ju också vara skönt nog att ligga och sträcka
sig i sin säng, och gifva sig ut för sjuk, och så få
både vin och stek och allt hvad godt finns
nedskic-kadt, men det kan aldrig gå här bland så många
menniskor, det kommer lika väl fram en dag, och så
är det värsta i verlden visst, för dig.»
»Ah, de låta det aldrig gå så långt», sade
Sören litet modstulen.
»Jo, de vilja gerna bli af med henne båda två,
och hennes systrar och hennes svågrar, de äro icke
sådant folk, som skulle vilja gå imellan, om de kunde
få henne gjord arflös.»
»Ah, huru som helst, så hjelper hon mig nog!»
»Tror du det? Hon kan ha nog med att akta sig
sjelf, det har varit på tok för henne för ofta, för att
det skulle vara någon, som ville hjelpa henne med
sä mycket som en hafreskäppa.»
»Nå ja då», sade Sören och gick in i
bakkammaren, »hotad man kan lefva länge.»
Från den dagen måste Sören, hvar han stod och
hvart han gick, höra dunkla anspelningar på galgen och
stupstocken och de glödande tängerna, och följden
häraf var, att han, för att hålla förskräckelsen borta
och modet uppe, tog sin tillflykt till bränvinet, och
dä Marie jemt och samt stuckit pengar till honom,
var han aldrig tvungen att hålla sig nykter. Efter
hand blef han imellertid likgiltig för hotelserna, men
var dock mycket försigtigare än förr, höll sig mera
till folket och sökte mera sällan Marie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
