Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
»Ane? Ah, huru skall det gå för oss? — Spring,
Sören, spring —- tag en häst och rym, skynda dig,
skynda, tag den grå.»
Sören sprang.
Ett ögonblick derefter sprängde han ut genom
porten.
Han hade icke kommit halfvägs till Forlum, förr
än kyrkfolket kom hem.
Palle Dyré frågade strax, hvart Sören skulle.
»Det ligger en ute i trädgärden och jemrar sig»,
svarade Marie; hon skalf i hela kroppen och kunde
knappt stå på sina ben.
Palle och en af karlarne buro in Ane, som skrek,
så att det kunde höras långt bort; men för öfrigt
var faran icke stor, bössan hade varit laddad med
räfhagel, och ett par stycken hade gått genom
kinden och några flere borrat sig in i skuldran, men
då det blödde starkt och hon så ömkligt
beklagade sig, skickades det vagn till Viborg efter
fältskären.
Palle Dyre utfrågade henne, dä hon någorlunda
hade sansat sig, om huru det hela hade gått till, och
fick då både veta det och hela historien om
förhållandet mellan Sören och Marie.
Då han kom ut från sjukrummet, trängdes
tjenst-folket kring honom och ville alla berätta honom om
det, han nyss hade hört; de voro nämligen rädda
för att de annars på ett eller annat sätt skulle komma
att blifva straffade. Palle ville imellertid icke höra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
