Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
»Ja, så måste det ske, hvad det än gör», ropade
Sören och sprang bort.
Vid köksdörren stannade han och frägade efter
Ane Trinderup och fick till svar att hon var i
trädgården. Han gick derpå till drängkammaren, tog
en laddad, gammal bössa af skyttens, och sprang ut
i trädgården.
Ane stod och skar grönkål, då Sören fick syn
på henne. Hon hade förklädet fullt af blad och höll
den ena handens fingrar upp till munnen för att
blåsa dem varma. Helt långsamt smög sig Sören fram
mot henne, med blicken fäst på det understa af
hennes kjortel, ty han ville icke se ansigtet.
Plötsligt vände Ane sig om och såg Sören och
hans mörka ansigtsuttryck; bössan och den smygande
gången gjorde henne rädd, och hon ropade åt
honom: »Ah låt bli, Sören, låt bli!» Han lyfte bössan,
Ane störtade med ett vildt, skallande skrik bort
genom snön.
Skottet small, Ane fortfor att springa, tog sig
derpå på kindbenet och föll med ett förfäradt rop.
Sören kastade från sig bössan och sprang till
änden af boningshuset.
Luckan var stängd.
Derpå bort till hufvuddörren, in genom alla
rummen, tills han träffade Marie.
»Det är förbi!» hviskade han, blek som ett lik.
»Äro de efter dig, Sören?»
»Nej, jag har skjutit henne.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
