Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
nist spelade för dem på orgeln. Men det ringare
folket måste nöjas med att höra på det utanföre.
Bland dem voro Marie Grubbe och Sören.
Deras kläder voro simpla och slitna, och de sågo
just icke ut att hvar dag hafva fått det de kunde
äta, hvilket var sannolikt nog, ty det var ingen
inbringande handtering de idkade. Sören hade nämligen
på en krog mellan Aarhus och Randers träffat på en
stackars sjuk tysk, som för sex släta dalrar hade sålt
åt honom en liten, illa medfaren lira, en uppsättning
brokiga pajazzokläder och en rutig, gammal matta, och
nu lefde han och Marie af att fara från marknad till
marknad, der hon vefvade på liran, under det han,
klädd i de brokiga kläderna, stod på den rutiga
mattan och lyfte och kastade, på så många sätt han kunde
hitta på, stora jernlod och långa jernstänger, som de
lånade hos köpmännen.
Det var också en marknad, som gjorde, att deras
väg gick genom Ribe.
De stodo tätt invid kyrkdörren, och ett svagt,
liksom visset ljusskimmer sprang derinifrån ut öfver
deras bleka ansigten och öfver den dunkla klungan
af hufvud bakom den. Menniskor fortforo att komma
i par och en och en och i korta rader, talande och
• höfviskt leende ända till kyrkdörrens tröskel; der
tego de plötsligt, stirrade allvarsamt framför sig och
förändrade sin gång.
Sören fick lust att se mera af ståten, och hviskade
till Marie, att de skulle dit in också, de kunde ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
