Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3°°
försöka på det, då det icke kunde hända dem något
värre, än att blifva utkörda igen. Det ryste i Marie,
vid tanken på att hon skulle blifva visad bort från
ett ställe, der simpelt handtverksfolk fritt kunde sätta
sina fötter, och hon höll tillbaka Sören, som ville
draga henne med sig; men så med ens kom hon på
andra tankar, hon trängde sig ifrigt fram, drog Sören
efter sig, och gick på, utan rädd varsamhet eller
smygande försigtighet, tvärtom, liksom hon varit ifrig
efter att blifva bemärkt och bortjagad. I början var
det ingen, som hejdade dem; men just då de skulle
träda in i det upplysta, folkuppfylda långskeppet,
blefvo de bemärkta af den der posterande
kyrkbe-tjenten, som efter att hafva kastat en förfärad
sidoblick upp i kyrkan, med afvisande, utsträckta, ifrigt
bortvinkande händer och harmset raska steg, jagade
dem framför sig, ända ut öfver porttröskeln. Här
blef han ett ögonblick stående och såg förebrående
på mängden, som om han lade denna till last det,
som nyligen förefallit, gick derpå stadigt tillbaka, och
stälde sig förskräckt på sin post.
Hopen mottog de utkörda med ett skallande
hånskratt och ett regn af gäckande frågor, som kommo
Sören att brumma och hotande se sig om; men Marie
var till freds, hon hade utsatt sig för det slag, som
den respektabla delen af samhället alltid har i
beredskap för sådant folk som han och hans likar, och hon
hade fått slaget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
