Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
släppte av mig invid Sporreholms park. Slottet
skymtade vitt och förnämt med nerfällda markiser
som om det sovit med hundra grönrandiga
ögonlock. Ingen såg mig då jag smög mig ner mot
ruinen. Jag hade fått nytt mod, ty Gud hade nog
ingivit den där bonden att skjutsa mig till grindarna
så att jag skulle få tag i nyckeln. Borggården var
alldeles öde, endast små ödlor kilade utmed
stenväggarna liknande drakar ur en sagbok. Men man
fick inte vara rädd på Guds vägar och jag letade
mig fram den väg som mamma och jag gått
vid begravningen, tills jag kom in i tornrummet och
kände igen fönstret från vilket man hade utsikt över
ån. Jag nådde nu så högt att mina händer fick fäste
i fönsterhålet och jag kunde klänga mig upp. Jag
rös då jag tittade ut, ty på andra sidan var ett
bråddjup för mina förhållanden. Det var inte riktigt sant
att allt vatten var borta, ty ån flöt smal och
bedrövlig i mitten av breda sandbankar. Jag blev inte alls
förvånad såvitt jag kan erinra mig, då jag fick se
den stora rostiga nyckelöglan sticka upp ur sanden
bland annat skrot. Guds avsikt och min beräkning
stämde överens, det var allt.
För mig var inte det stora problemet hur jag
skulle kunna hämta nyckeln och släppa ut farbror
Johan eller vad jag skulle säga till honom. Nej,
problemet var hur jag skulle kunna åstadkomma
detta utan att smörja ner mina kläder. Jag fann att
det enklaste var att ta av dem. Spritt naken och med
en oskyldig min som om jag helt enkelt skulle ner
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
