Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och bada i ån kiev jag ut ur ruinen, hoppade från
gräskanten ner på sandbanken och styrde mellan
plåtbitar och konservburkar rakt på nyckeln, som
med någon svårighet lät dra upp sig ur sanden.
Jag vet inte nu vad det var som väckte upp mig
ur den fasta beslutsamhet varmed ett barn kan
fullfölja en lek eller ett ofog. Det kan ha varit röster
från parken, ty jag har tagit reda på att den där
styvmodern var på Sporreholm den sommaren med
sin son lilla Kristian. Men jag tror snarare att det
var rosten på nyckeln som blev för mycket för mig.
Jag kunde våga att släppa ut farbror Johan, ty jag
gjorde mig ingen föreställning om följderna, men
jag vågade inte visa mig för mamma med rost på
mina kläder. Hennes anfall av sorg och vrede över
rost på tvättkläderna hade ingivit mig en formlig
skräck för rost. Min beslutsamhet gled av mig där
jag stod i ruinen alldeles rostig på magen av nyckeln
som nådde mig till naveln. Att gå upp naken eller
påklädd till kapellet var lika omöjligt. Hela
företaget var för svårt för ett ensamt barn. Jag skulle
vänta tills jag blev lite större och ta Rolf eller Ethel,
eller någon annan pålitlig kamrat med mig. Men för
att ingen annan dessförinnan skulle hitta nyckeln
och släppa ut farbror Johan, måste jag gömma den.
Vid murens fot var ett hål som förde neråt och jag
tyckte det var ett fint gömställe.
Senare har jag undersökt ruinen och förstår att
jag måtte ha släpat nyckeln med mig i en källare
under tornrummet. Till min olycka var marken verk-
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
