Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag sade att jag trodde att Caroline Björnson i så
fall skulle köra ut svenska arméns högste
befälhavare, och hade därmed själv givit ytterligare
exempel på Karls tes att fruntimmer inte begrep
ridderlighet.
Innan Karl gick ryckte han f<ram med sitt
egentliga ärende. Han ville att jag skulle meddela Julius
dagen för studentexamen, ifall han möjligen kunde
komma. Trots denna påstötning skrev jag inte till
Julius, varken den dagen eller den nästa. Jag tyckte
inte alls det var bråttom. Men Sofi måtte genast ha
ilat att meddela honom glädjebudskapet, ty för mitt
minne dyker han upp nästan strax efteråt, troligen
redan påföljande söndag. Jag blev så rädd när han
plötsligt stod där över mig att jag så när trillat i ån.
— O, Julius, utbrast jag, vad är det? ÄR DET
KRIG NU?
Men Julius betedde sig nästan som på vår
bröllopsdag. Han sjönk på knä på nytt och åter var jag
giver-skan av gåvor, men nu av en större gåva som krävde
större vördnadsbetygelser och tacksägelse. Jag tyckte
det var lite konstigt, ty jag hade inte precis tänkt att
ge honom mitt barn, men man sade ju: hon gav
honom en son, hon födde honom tio barn.
På kvällen låg vi där under sommarskymningen
och kunde inte somna. Jag hade på känn att Julius
var så där orolig därför att han stred med sig själv
om något som han ville yppa och inte yppa. Jag
beslöt att hjälpa honom för att vi skulle få ro.
— Tänk att du kunde komma från, Julius?
■195
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
