Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öde. Hon var inte ens vacker, hon liknade på ett
fatalt sätt sin far fast inte så försupen, och
papil-jotterna i hennes huvud var med största
ordningssinne virade på ett exemplar av högertidningen. Jag
märkte att hon höll sin mor till att städa och svängde
ett fruktansvärt moraliskt gissel över sina
småsyskon i gengäld för sina bidrag till mat och hyra.
Om hon också hade sina perioder då hon låg i sin
säng och ringde på konjak så var hon i ett annat
skede nu. Hon var varken stum som fadern eller
fientlig och ohövlig som modern, utan bjöd mig sitta
och tog upp ett samtal, som egentligen Julius snarare
än jag borde ha deltagit i. Hon skrädde inte orden,
men hennes klagomål gällde inte den förnedring
(det rödglödgade helvetet på romantiskt borgerligt
språk) i vilket hon levde utan de orimliga
förhållanden under vilka hon måste utöva sitt yrke.
Jag sa blygt att jag ansåg att både
reglemente-ringen av yrket och yrket självt skulle bort, men hon
sa precis som folk alltid säger om kriget: att så länge
människorna är som de är måste yrket (kriget)
finnas, ja, hon ansåg sig oumbärlig och stolt över
att göra en betydande social insats. Och jag
upptäckte med blandade känslor att hon levde för att
skydda oss fina fruar så vi skulle ha det bra med
våra barn i vår lugna hamn. Då jag tog fram
Sigrids broschyr, sa hon att den hade hon redan
hört om i Norrköping, men den skulle inte vara
vidare bra.
■203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
