Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men om jag hade tid skulle jag sätta hop en
bok själv, sade hon, och lära dorn hurdan
reglementeringen ska skrivas. Det är klart en ska ha något
att rätta sig efter och tillhållas å sköta sig, för
annars blev det inte av. Men lagen ska va skriven
så ordentliga flickor kan följa den, och det kan vi
inte, borgmästarinnan, det kan hon hälsa
borgmästarn. För nu är det som vi varken var förbjudna
eller tillåtna, och det är väl inte å undra på en blir
arg ibland och klipper till polisen.
— Ja, sade fru Karlson, är det hut i det att
förbjuda dem å gå på gatan efter elva, just när de ska
skaffa sig sällskap? Mej förbjuder ingen å gå på
gatan klockan fyra på natten, då jag ska i väg å
tvätta!
Jag var fullkomligt svarslös, det märkte de två
kvinnorna och det roade dem. Ungarna var utkörda,
Karlson var på verkstan, de hade en riktigt rolig
stund med sitt offer. Men de var på gott humör för
tillfället stackrarna, och de hatade mig inte, därtill
var jag för komisk och dum. Nu var jag
fullkomligt säker på att inte Nelly skrivit det anonyma
brevet och aldrig hade kunnat göra det, oavsett om
hon behärskat språket, så att det för den skull varit
möjligt. Jag glömmer aldrig den nedlåtande viktighet
som röjde sig ur ord och tonfall, när Nelly
avslutade vår diskussion med orden:
— Ja, det är ett bestyr man har, må
borgmästarinnan tro.
■204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
