Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjuke mannen, men tog aldrig reda på vad som
felades honom eller vad man gjorde med honom.
Olympiska spelen försatte Sofi och jungfrurna i
extas men mig föll det inte in att räkna Sveriges
poäng fast min bror Karl hade sin lilla del i dem.
K. B. berättade att ryssarna översvämmade oss med
spioner vilket ansågs fegt och uselt. Samtidigt
skröt hon omåttligt med Karls framgångar som
spion i Finland, ganska naturliga för resten eftersom
han såg ut som en gårdfarihandlare och kunde ge
full illusion av att vara religiös. Däremot sades inte
ett knyst om att svenska flottans signalsystem lades
om att passa med en tänkt bundsförvant, det
berättade gudhjälpemig fru Karlsons äldsta pojke som
var en begåvad beväring.
Sverige började må illa så där som man gör innan
Röda hund bryter ut. Pansarbåtsinsamlingen
startades och jag hade ett visst sportmässigt intresse att
inte behöva redovisa mindre på mina listor än
modersmålslärarens fru, men måste ändå tåla att
hon gick förbi mig. Varningsordet läste jag och
tänkte: dom överdriver alltid.
Så kom till sist också en dag då Julius ringde och
frågade om jag ville fara upp och se på bondetåget,
men som jag inte ville visa mig snuvig i
huvudstaden skickade jag Sofi i mitt ställe.
Det var härligt att under tiden få vara i fred i
mitt hus. Ända sen mitt dumma hopp dog att
Kristian var den som skulle göra slut på ensamheten i
min grav, var det alldeles tyst inom mig och jag
■267
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
