Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta var ett hot som jag inte stod rycken för.
Jag bet alltså hop tänderna om mina känslor och
traskade åstad till Justines gamla gymnastiksal
varifrån till min häpnad ett glatt sorl hälsade mig. På
den plats där Justine utnämnt mig till Ledare klippte
jag sen till filtsulor åt landstormen ur det tjocka
filtunderlägg som tidigare täckt hela vårt
salongsgolv. Att jag än i dag har ont i senorna mellan
högra handens tumme och pekfinger må vara hänt,
men att landstormen brände våra filtsulor det retar
mig. Med mig arbetade. många fruar som var
snällare, fort färdigare och nyttigare än jag. Ibland måste
jag ta mig ledigt för att gråta på en galoschhylla
medan de gladdes tillsammans över att kriget
utvecklade sig som de önskade. De märkte det inte,
men däremot märktes det alltför väl att något var
galet den gången då jag måste gå från konsul Weiss
middagsbord och kräkas upp alla rätterna i
serve-ringsrummet emedan någon alltför drastiskt skildrat
hur ryssen bet i gräset. Jag tog detta uttryck: "bita
i gräset" alldeles bokstavligt och såg för mina ögon
en syn av fasa: en man som i sin dödskamp bet i
gräset likt ett djur och sen dog med munnen full av
gräs. Hur jag än vände ut och in på mig framför
den spann som uppasserskan ställt till förfogande,
så fick jag inte upp gräset ändå, det kvävde mig.
Efter den pärsen beslöt Julius att inställa den
middag han planerat för vår bröllopsdag. Vi firade den
i stillhet med Sofi och reste ut till Norrtuna
söndagen därpå.
■271
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
