Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ta sig ensam och i hemlighet fort och bekvämt, med
långt mindre risk än herrarna Farman och Wright
utsatte sig för. Och samtidigt tyckte jag att en värld
i vilken denna risk inte fanns, förlorade för mycket
av sin förfärlighet, äventyrlighet och glans för att
det skulle vara nån idé med den.
Nu sitter jag här tjugu år efteråt i ett litet hus
med ansiktet vänt mot en sjö som i dimman verkar
strandlös som evigheten och har i ryggen
Sporreholms storskog, sammanfluten till ett enda stort
vintermörker. Och jag vet nu att världen är just så
äventyrlig, förfärlig och glansomfluten som jag såg
den i min dröm. Det är sant att den älskande som ger
sig hem ensam kan landa på jorden utan
maskinskada, men sen är det ingen glädje med det. Och
detta gäller inte bara enstaka kärlekspar utan man
och kvinna överhuvud, emedan också de är ett
kärlekspar.
Jag såg på klockan och räknade ut att om jag
ville undvika alla risker borde jag ge mig i väg redan
nu. Jag lyssnade utåt trapporna men då intet hördes
beslöt jag att ta risken att stanna, styrkt av tanken
på den nya äktenskapslagen. Varpå jag återvände in
i Kristians arbetsrum och föresatte mig att leta reda
på hans avhandling. Det var inte lätt, men slutligen
hittade jag den högst uppe under taket på en hylla
dit aldrig städerskans dammtrasa nått. Dammet som
låg över titelbladet talade sitt tydliga språk, det
tycktes ha utplånat de ambitioner han en gång haft och
bemäktigat sig hans arbetsresultat. Men vad gjorde
■335
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
