Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CATHARINA STENBOCK.
i. Farväl, min ungdonu röt! Jag ändar lifvett vår
Och får med lätta tteg ej mer på blomiter vandrar.
Med möda fy Ilat bör den väg, tom åter t tår:
Jag lefvat har för mig, jag lefva bör för andra.
G. F. Gyllenborg.
Berättelsen om den gamle konung Gustafs frieri till sin tredje gemål är
ett af de mest romantiska drag i vår historia. Den ålderstigne konungen
var enkling efter sin älskade Margretha Lejonhufvud och tycktes hafva helt
och hållet försjunkit i saknad och sorg. Yid sextioett års ålder hade man
väl icke heller väntat, att en ny kärlek, skulle hos honom vakna. Men
han fattade snart en häftig böjelse till den aflidnas sköna systerdotter, som^
då var sexton år gammal. Fröken Catharina Stenbock hade flera syskon,
och var, då konungen blef förmäld med hennes moster, endast årsgammal.
Nu hade hon dessutom blifrit trolofvad med den unge Gustaf Roos, son
till Johan Thuresson jtfch Christina Gyllenstjerna. Då den gamle konungen
lät förstå sina, a fs i g ter, blef den unga jungfrun derföre förskräckt och sökte
undkomma honom. Han hade, under föregifvande af arfskiftet efter förra
drottningen, hvilket borde uppgöras med svågern, Gustaf Olsson Stenbock,
begifvit sig till dennes egendom, Torpa. Yid hans ankomst gömde sig
Catharina i trädgården bakom en häck, men konung Gustaf uppgaf icke
lätt en föresats. Han sökte sjelf upp den blyga och förskrämda jungfrun,
och ledde henne upp till slottet. Sedan äfven hennes föräldrar förklarat sin
vilja och Önskan, måste hon ödmjukt säga ja till konungens frierj. Det
mötte likväl ett stort hinder i presterskapets förklaring, att äktenskap
mellan så närskylde, som konungen och henne, vore förbudet. I synnerhet
stod erkebiskopen, den vördade Laurentius Petri, fast vid detta påstående,
ehuru en del af presterne slutligen medgaf, att, »ehuru ett sådant
äktenskap vore emot Guds bud, måtte det denm| gång tillåtas, för att icke
åstadkomma obestånd i riket» Men erkebiskopen blef desto ifrigare. »Hvad
stadgadt är såsom ärligt och skäligt för alla», skref han, »må icke
efter-gifvas för höga och myndiga personer, likasom icke de, så val som alla
andre Christne, skulle Vara ärligheten och skäligbeten undergifne».
Slutligen gick erkebiskopen personligen upp till konungen; men lika häftig, som
konungen var, lika obeveklig i sitt afrådande förblef prelaten. Men Gustaf
aktade icke mera på hans motst&nd, utan reste till Wadstena, der han
beslöt att fira sitt bröllop. Ett fullt år lfcde då ännu icke förflutit sedan
han blef enkling, och den kongliga bruden var sjutton år och en månad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
