Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Skola vi icke hellre dricka öl? sporde en fosterlandsvän som
var bryggare. — Öl är mycket helsosammare, det vill säga bayerskt
öl, brygdt i Stockholm, och med musik till.
Bryggaren var f. d. löjtnanten Rosenqvist af Åkershult. Det
var år 1847. Han öppnade ett förlustelseställe i Beyers trädgård
i det stora qvarteret med samma namn som ligger mellan Götgatan,
Stora Bondegatan, Tullportsgatan och Sandbergsgatan. Ingången
till trädgården var från Tullportsgatan. De flesta stockholmare
trodde, att trädgården kallades den bnyerska och fått sitt namn
efter ölet, då han i sjelfva verket var uppkallad efter en Beyer.
Der skulle nu ett nytt folklif utveckla sig under inflytande af det
då i Stockholm nya bayerska ölet; men stället var alltför aflägset,
till och med för södermalmsbor. Beyers trädgård fick såsom
offentlig förlustelseort ej lång lifstid, och ej heller hoppet att i
stället för punsch och toddy kunna införa öl, hvilket man inbillade sig
skulle vara så helsosamt. En riktig »Biergarten» har aldrig kommit
till stånd i Stockholm.
* *
•*£
Stadens invånare, äfven de som bodde på Södermalm, gingo
hellre langt bort på Norr än de stannade vid Södra Tullportsgatan.
Man har alltid haft dragning åt stadens norra delar, ända från den
tiden man lekte på S;t Clara gärde eller då man roade sig med
båtpartier pä Träsksjön. Man brydde sig derför ej heller om Beyers
trädgård, utan fortfor att besöka Trädgårdsföreningen. Enskilda
lustpartier hadc man visserligen redan i äldre tider gjort till ställen söder
ut från Stockholm, i synnerhet till dem som egde värdshus, såsom
Liljeholmen, Gronbrink, Snickarkrogen, m. fl., och då
»sommarnöjena» började varda allmänna, slog man sig med förkärlek ned vid
Liljeholmsviken, på Gröndal, Löfholmen och Charlottcndal, der man
tyckte sig finna det »verkliga landet» som man förut inbillat sig
skulle vara på Djurgården. Men lustpartierna norr ut voro ännu
talrikare, sannolikt emedan värdshusen der voro flera.
På den nya Roslagsvägen, icke den som gick öfver
Ladugårdslandet, träffade man Surbrunns värdshus, Claes på Hörnet och
/«-gemarshof redan innan man kom till tullen. Strax utanför tullen
hade man Albano, ej långt derifrån »Första Torpet» eller Kräftriket,
vidare Ålkistan och Stocksund,
På vägen genom Norrtull kunde man rasta vid Barnhuskällaren,
Hon Bijou i Kungsbacken (nu fransk skola med katolskt Jcapell, rysk
kyrka o. s. v.), sedan flyttad ned på Norrtuilsgatan, Tre Liljor vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
