Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sist nämda gata samt vid åtskilliga »våflelbruk» med
färskölsförsälj-ning, innan man på den förskräckligt dåliga stenläggningen hann
tullbommen, der >besökarne. af inrikes tullbevakningen fritt släpte hvar
och en ut, men voro mycket noggrannare i sina iakttagelser, när man
åter skulle begifva sig in till staden. Utanför tullen hade man att
välj? mellan Stallmästargårdcn, Norrbacka och Hagalund, så vida
man ej ville fortsätta ända till Jiirfva och Ulriksdal samt, ännu
längre bort, till Silfvcrdal. På 1840-talet — och äfven senare — fans
också ett litet schweizer! vid Observatoriiplan, det s. k.
Bernhards-berg, som lockade med åtskilliga frestelser, bland andra ett
fortuna-spel, sådant som då roade kunderna pä de flesta schweizerier i
Stockholm. *
Djurgården var dock en mäktig medtäflare till förlustelseställena
på norra sidan, men så uppstod Norra Tivoli, och då trodde
Norr-tullsgatan sig hafva vunnit öfvertaget. Köbenhavns Tivoli hade
öppnats 1843, och svenskar som besökt det hemkommo med varma
lof-ord öfver allt det märkvärdiga och roande som de der skådat.
Tivoli-idén hade äfven djupare betydelse, såsom en skilnadsutjemnare mellan
olika samhällsklasser, och den idén tilltalade mången.
Fem år efter början af det Köbenhavnska, i Juli 1848,
öppnades det första Tivoli i Stockholm, det vid Norrtullsgatan, på den
tomt, der nu det stora stenhuset med n:o 19, A, B och C reser sig
och stoltserar öfver tivoli-idéns förgänglighet i vårt samhälle. Det
var dock en tid, i synnerhet våren 1849, då Norrtullsgatans Tivoli
(fig. 47) var ganska talrikt besökt, då der gåfvos konserter 1“ flere
afdelningar, och Mozart fick vara med bland Lumbye, Weller och
Lanner, men der man i synnerhet ståtade med Hols und Bleck, stort
potpourri al Lanner. Vanliga tivoli-nöjen bestodos äfven, fastän mot
särskild afgift. Man hade der kosntorama, ornithobalaja
(fägelskjut-ning), karuseller, vertikal-, båt- och slänggungor, och man dansade i
en ganska stor salong. Men härligheten räckte icke många år, och
detta Tivoli måste stänga sina portar.
Mest dertill bidrog kanske öppnandet af Djurgårds- Tivoli. Det
låg icke vid en vanlig gata, utan på sjelfva Djurgården, Stockholms
älsklingsort under den vackra årstiden, midt i en förtjusande natur,
och borde således kunna locka mera folk. Platsen hade köpts af
färgaren Marino, en mulatt, hvars namn gått till efterveriden för en
pä ett annat område högst nyttig uppfinning. Han utlöstes af ett
bolag, och snart var det nya Tivoli färdigt samt öppnades den 5
• Fortunnspclct fans här redan i förra århundradet. J. C. Linnerhjclm nämner i
sina »Bref under resor i Sverige», tryckta 1797, att ett sådant spel fans i trädgården vid
Täcka Udden på Djurgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
