Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gatan, med koleradunster och med ångor från de många
rökanstalterna. Frisk luft kande man ej mycket till.
Det var först på aftonen som man fick något luft, så frisk som
kunde bestås i den kolprafylde staden. Husfadern tog de sina med
sig och gjorde den vanliga aftonvandringen. Man brukade förut
under sommaren fara med roddarbåt från Bomslupstrappan öfver till
Skeppsholmen och derifrån göra en liten tripp till Kastcllholmcn;
men nu låg ett kolerasjukhus pä sist nämde holme, och från
Bom-slupstrappan gingo kolerabåtarne med sjuka. Det var således icke
rädligt att taga den vägen. Det lilla värdshuset vid
kolerabyggnaden stod nästan öfvergifvct. Det var blott en och annan djerf säile
som smög sig in på gården och tände sin pipa vid den evigt
brinnande luntan. I staden var det ännu ej tillåtet att röka på gatorna,
men i slutet af Augusti gjordes i Aftonbladet en framställning
derom, och det dröjde ej länge förr än förbudet icke mera fans till, och
man såg både pipor och cigarrer blossa i det offentliga, en ganska
ovanlig och, som man tyckte, underlig syn.
Den lilla familjen tog vägen längs SkeppsSron, der det var
friskast, men undvek Bomslupstrappan, der bårarne trängdes med hvar
andra under bärarnes mustiga eder eller plumpa skämt. Man gaf
akt på alla dem man mötte, och upprepades mötet flere aftnar, tyckte
man det vara riktigt roligt att se samma ansigten å nyo. Det
funnes således folk som icke ännu träffats af sjukdomen. Saknades ett
bekant ansigte, kunde’ man förstå hvad orsaken vore.
Hemvägen togs längs Munkbron, der frukt såldes till riktigt
i röfvarpris>, men barnen fingo icke mera för det, och det var stor
anledning till sorg. På den i ett föregående kapitel af oss omnämde
stora sopbacken utstjelptes icke mera någon orenlighet under
kolera-tiden, men hela trakten var långt förut så inmängd med stank, att
det ännu luktade ganska obehagligt, och likväl lustvandrade en icke
ringa del af »sta’ns» invånare hvarje afton på den längs
sopbacks-qvarteret utlagda, långa flottbron och inbillade sig der hemta frisk luft.
Man gick alltid tidigt hem. Aftnarne voro dess utom redan
mörka. Man var ett godt stycke in i September. I den skumma
portgången stötte de inträdande kanske mot en likkista. Nå, det var
man van vid.
En ny förordning hade utkommit, att de döda skulle afhemtas
tidigt om morgnarne, men på det icke något uppehåll måtte ske
eller husfolket onödigt störas, borde liken, sedan de utan föregående
tvättning eller svepning nedlagts i kistan, genast bäras ned i
portgången för att vid likvagnarnes ankomst utan uppehåll vara för
af-hemtning tillgängliga. Den aflidnes efterlefvandc ville så fort som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
