Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
möjligt göra sig af med de döda kropparnc, och derför fördes de
ofta redan på aftonen ned i husets nedra förstuga.
Begrafningsplatser voro Nya kyrkogården utanför Norrtull, en
på Enskede egendoms utmark utanför Skanstull belägen
begrafnings-plats, en vid Laboratorium befintlig plats, som 1809 nytjats för
begrafningar, samt Ladugårdslands redan under pesttiden 1710 till
samma ändamål begagnade fattigkyrkogård på f. d. Kammeckerska
tomten, nära Garnisons-kolerahuset. Fruktan för att lefvandc
be-grafvas var icke sällsynt, och många inbillningsrika historier om.
sådana begrafningar berättades.
Vid familjens hemkomst intogs aftonmåltiden, hvilken just icke
alltid bestod af lättsmälta födoämnen. Husfadern tog sig alltid en
aptitssup. Gamla vanor borde ej afbrytas. Omedelbart efter den
stadiga måltiden gick man till hvila. Ingen i den familjen anfölls af
kolera, sä omgifven man än var af farsoten, men vid minsta
illamående användes kamfer och fläderte.
Sjukdomen växte i förskräckande grad. Dygnet 10—11
September, från kl. 8 den ena morgonen till samma tid den påföljande,
afledo 217 personer i kolera, 449 insjuknade och 1,661 lågo qvar
sjuka. Men då hadc farsoten också hunnit sin spets. Från det
dygnet minskades både de insjuknades och de dödas antal.
Fruktan hadc visserligen fått makt med många, men i
allmänhet visade stockholmarne ganska mycket lugn och oförskräckthet,
och ädel sjelfuppoflfring för det allmänna bästa var icke sällsynt. En
person som öfver allt i hufvudstaden och framför andra omtalades
för sin outtröttliga möda och oegennyttiga nit var löjtnanten vid
flottans sjöartilleri-kår, grefve Otto August Cronhjelm, ordförande i Klara
församlings sundhetskomité, för öfrigt känd såsom framstående
medlem af Riddarhuset och der en af oppositionens ledare. Han ansåg
sig hafva anledning att hos Öfverståthällar-embetet klaga öfver
polismästaren, lagmannen Nermans bristande nit i omsorgen om stadens
helsovård och var för öfrigt ständigt vaksam och ihärdig för det
allmänna bästa. Kort efter det han utsetts till ordförande för
fullmäktige i Riksgäldskontorct och midt under sina sträfvanden att
motarbeta farsoten och lindra nöden, angreps han sjelf af kolera och
afled den 9 September i en ålder af blott 34 och ett halft år. »Vi
hafva icke hört någon som ej saknat honom», lästes i Dagbladet,
hvilket visst icke delade Cronhjelms politiska äsigter, »och icke
någon som känt honom hvilken icke också älskat honom».
Att farsoten rasade häftigast bland fattigt folk, är icke
förvånande, men äfven de i ekonomiskt afseende lyckligare klasserna
skonades icke. Bland mera bekanta och framstående personer som afledo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
