Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
publik, för hvilken han berättade sagor med en färdighet som
på-minde om studietiden, men med en ursprunglighet som
karakteriserade honom sjelf. I sina berättade äfventyr, der han på ett
Mtinch-hausens-likt sätt var hjelten, viste han alltid att på ett ledigt och
roande sätt smäda höga vederbörande.
Det var egentligen vid nattens inbrott, som far och son
sällska-pade, då de i restaurationslokalen aflöstc den bortgångna publiken
och der huserade, huru de ville vid sjclflagade mål, enär tjenstfolket
af matmodren på det strängaste var förbjudet att störa deras
före-hafvanden. Utgångnc innan deras qvinliga anhöriga gnuggat söm-
nen ur ögonen, förde de sålunda ett från dessa fullkomligt
isole-radt lif.
Snart dog dock den unge. Fadren yttrade ej någon klagan;
men en dag kom han hemlöpande med en tårpil, som han
planterade på grafven, der den står än i dag vid kanten af Hornsgatan
(fig. 103). Efter den dagen försakade han ock politiken och
till-bragte sina »heures de loisir» under tårpilens hängande grenar, tills
han slutligen för alltid hamnade der.
 |
Fig. 104. Vackra Dalkullan. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
