Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
år efter hennes uppträdande på Stockholms Stortorg, hvilket visar
hvilken ovanlig och varaktig ryktbarhet hon genom sin person vunnit.
Och än i dag lefver hon i en liten litteratur af skillingstryck,
och en litografi har bevarat hennes verkligen vackra drag. Ur
samtida tidningar har en anonym gatpoet gjort vederbörliga utdrag,
hvilka åtfölja en »Sång vid den undersköna Dalkullans Karin
Ersdotters från Leksand flykt från Stortorget; af en onämd tillbedjare»
(1831), och som vi med tacksamhet mot den okände tillbedjaren taga
oss friheten begagna.
»Hvarje förmiddag har, någon tid bortåt, en liflig folksamling
uppfyllt den sidan af Torget, hvarest mjölkbuden från Landsbygden
vanligen hålla med sina kärror. Den, som på afständ ser det
förtviflade armbågandet omkring dessa anspråkslösa åkdon, faller i
början i häpen förundran öfver den oerhörda afsättning, som mjölken i
en hast synes hafva fått; men vid närmare efterfrågan, erfar man,
att folket tränges, icke för mjölkens skull, utan för att se den »vackra
Dalkullan» ... Hon afyttrar sin grädda och mjölk med ett särdeles
behag, och mer än en gång har folkskockens beundran blifvit så
stormande och närgången, att hon, efter fruktlöst motstånd med
tagelsnärten, nödgats fly undan i något af de angränsande husen. Vid
ett af de senaste dylika tillfällen måste hon med häst och kärra jaga
in uti en rymlig förstuga, och man kunde icke hindra mängdens
inrusande, utan att begagna husets brandsprutor — onekligen de
tjenligaste vapen mot lågande hjertan.»
Dagen derefter, då den beskådande folksamlingen försvårade
passagen åt Skomakaregatan, företog sig Policebetjeningen, i
välment tjenstenit, att uppkalla den förtjusande Kullan i Kongl.
Police-Kammaren, med ödmjuk rapport, att hon stängde gatan med sin
skönhet. Karin befans oskyldig, och fick återvända till sina
mjölkflaskor; ty — vare det sagdt till de skönas lugnande — om än en
och annan säges böra »plikta för ful uppsyn», är det dock ingen
förment, att vara så vacker som möjligt.... Hon är engagerad som
mjölkbud för Jerla egendom på Sicklaön utanför Danviks tullen; och
det är först i denna egenskap som hon börjat göra furör, sedan hon
två år förut incognito gått i byggnadsarbete vid Brunkebergstorg.
Hon säges vara omkring 18 år, af smidig växt, med ovanligt fina
drag, den skäraste hy, mörkt hår och med ögon som äro obeskrifliga,
i synnerhet för dem, som icke sett dem, med ett ord, en verklig
Engel i skinnpels. De skönas aristokrati har således allt att
frukta af denna Dalarnes Helena; men deremot lärer ingen hafva
någonting att hoppas, ty hon har sin Fästman — i hembygden, och
skall vara honom odrägligt trogen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
