Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
land. »Hof- och Reseäpotekare» var hans titel, men verklig
apotekare var han dock aldrig, och i Sackléns > Sveriges
Apotekarehistoria» söker man hans namn förgäfves.
I Stockholm var han i synnerhet känd till häst, och vi beklaga,
att vi icke kunnat skaffa oss någon afbildning af honom såsom
ryttare, ty till fots såg han ej synnerligt märkvärdig ut, men då han
stoltserade på sin ädle gångare, ett ljuslett, ofta ganska skrangligt
och illa medfaret kreatur, var han värd att se på. Tillfälle dertill
fick man också dagligen under längre tid. Ris red fram och till
baka pä de mera besökta gatorna och syntes alltid i spetsen för
vaktparaden, vanligtvis under
»förtruppens» skämtsamma och hånande
anmärkningar. Gatpojkarne pekade fingren åt
honom, hurrade för honom, hvisslade
åt honom, men han tycktes icke känna
sig sårad, och när den öfriga
allmänheten tämligen högljudt uttryckte sin
åsigt om hans narraktiga uppträdande
och skrattade åt honom, såg det ut,
som vore han riktigt smickrad af en
sådan uppmärksamhet.
Hvad som gjorde Ris mest
märkvärdig var dock icke hans mindre
vanliga uppträdande till häst på Stockholms
gator, ej häller det sätt hvarpå han bar
kungssorg, i det han under sorgetiden
efter Karl Johan icke satte flor på
hatten, utan borstade luggen baklänges till
hattens halfva höjd, utan det var hans
skriftställarverksamhet som bar sin
fagraste blomma i »Hans Nicolaus Ris’
Res-tryckt i Kristianstad, första upplagan 1835
Det är denna samling af tokigheter, detta
oöfverträftliga verk i det befängda som gjort Ris odödlig. Ingen annan
än möjligtvis författaren sjelf har kunnat genomläsa dessa 240 sidor,
af hvilka livar och en är fyld af idel fånigheter, men antalet köpare
var likväl ganska stort, ty för den saken sörjde författaren, i det
han gjorde en »subskriptionsrund» i landet på 300 mil och icke for
förbi någon herr- eller prestgård, utan hemsökte alla och på hvarje
ställe skaffade sig åtminstone en, stundom flera afnämare af boken.
Han for icke sin väg förr än man köpt eller subskriberat på ett eller
annat exemplar, och det kunde hända, att han äfven derefter stan-
Fig. 105. A polekar Ris.
Efter handteckning i K. Bibi.
och Lefvernes-Beskrifning»,
och andra upplagan 1837.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
