Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Länge räckte emellertid icke det vackra skådespelet, ty en dag
var kullan försvunnen, och saken var tyst en tid, tills man ånyo fick
läsa i en tidning:
»Hwad tro wäl wåra läsare i Landsorten för närwarande utgör
den förnäma werldens i Stockholm favoritnöje wid dess supéer och
soiréer? Att göra musik, att åskåda taskspelarekonster, att betrakta
nya litografier och gravyrer ...? Allt detta hwilar för närvarande,
eller intar åtminstone blott andra, tredje, fjerde rummet, efter de
föremål som la haute volée finner högst pikant, emedan det är nytt,
och detta föremål är ... ingen annan än anledningen till folkskockningarna
på Stortorget, Engeln i skinnpels, med ett ord, den wackra
Kullan. Hon gör nu sin rund kring Stockholms eleganta Salonger;
hon hämtas i Herrskapets wagn, införes i Societen, begapas,
öfwerhopas med frågor, undfägnad och stundom kanske litet afundad,
samt återsändes med en gåfwa. Hon är så upptagen, att den, som
will förskaffa sitt sällskap njutningen af hennes anblick stundom
måste prenumerera på henne några dagar förut. Det uppseende hon
gjort och den wisshet hon erhållit att hon är wacker, en wisshet,
hwilken stundom är lika dyrköpt, som wår Stammoders kunskap om
den förbudna fruktens smak, lärer likwäl ännu icke förledt henne att
bortlägga något, hwarken af sin drägts eller sina seders enkelhet.
Då man en gång bjöd henne win, wägrade hon att förtära det, emedan
hon, som hon sade, om hon wände sig wid dylika läckerheter,
sedan skulle så mycket mera sakna dem, då hon återkom till sin
torftiga hembygd. Denna moderation är naturens, icke öfwerläggningens,
och man bör önska, att hon länge måtte kunna behålla den.
Men så försvann hon på allvar. Och då började en literär
brefvexling: »Sändebref till Stockholms ungherrar af Carin Ersdotter»,
besvarades med »Svar af Stockholms ungherrar på Sändebrefwet ,
hvilket återigen framkallade »Dalkullans swar till Stockholms
ungherrar». Hon var och förblef borta. Man sade, att hon rest hem
och gift sig med sin fästman i Dalarne, men andra sade, att hon
gift sig med en rik och förnäm herre, och än i dag finnes folk, som
när de gå till Djurgården, utpeka det vackra hus, der den vackra
dalkullan skulle ha bott som gift och hvilket hon besutit som enka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
