Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bland bekanta värdshus inom staden under de första årtiondena
inom vårt århundrade voro den redan nämnda Lyktan samt Franska
Värdshuset, i n:o 11 Regeringsgatan, hörnet af Herkules backe,
Ryswijks i n:o 28 Nya Kungsholmsbrogatan, Hotel Ture, i
Höpken-ska huset på Biasiiholmen, m, fl., för att icke tala om de många
»spisqvarterem, såsom Lamberts vid Regeringsgatan, Marscholls vid
Hornsgatan o. s. v.
Man åt äfven på de bättre ställena ganska billigt. En portion
fisk kostade 12 sk. riksgäld, fågel 18 sk., men oxstek endast 8 sk.,
kalfstek 10 sk., bouillon 8 sk., äggkaka 10 sk., mandelsprit 8 sk.
o. s. v. Detta var omkring 1820 och äfven senare.
Det värdshus, der maten icke blef hufvudsaken, utan snarare ett
bihang till dricksvarorna och isynnerhet till punschen*, var
Operakällaren. Fastän det icke ännu är hundra år sedan kungl. operan
öppnades, tyckes det dock vara omöjligt att uppgifva, när källaren
der började sin verksamhet. Någon upplysning i kungl. teaterns
ra-kenskaper hafva vi ej kunnat finna, men dessa saknas också för
många är. En sägen förtäljer, att lägenheten skall i början hafva
utgjorts af endast den n. v. stora salen som upplåtits kostnadsfritt
åt innehafvaren, mot vilkor, att han skulle till visst pris hålla öl åt
hofbetjeningen, till hvilken kanske också skådespelarne räknades.
En »quasi-kulturhistorisk skizz» af IV (Karl Wetterhoff), införd
i Nya Dagligt Allehanda den 29 April 1866 och som sannolikt är
grundad på muntliga meddelanden af några då lefvande gamla
personer, uppgifver, att den förste källarmästare som måste betala
hyra — 400 rdr. — skulle hafva hetat Cöster och hållit på
operakällaren i början af detta århundrade. Han skulle hafva efterträdts
af källarmästar en Åström, hvilken dref rörelsen till 1817, då han drog
sig tillbaka med någon förmögenhet och började grosshandel, men
förlorade sedan allt hvad han egde och dog på borgerskapets
gubb-hus. Efter Åström kom Badelius, under hvars tid ett mycket gladt
lif fördes. Han lemnade oinskränkt kredit, och då han till följd
deraf kom på obestånd och nödgades göra cession, fans bland hans
gäldenärer en dansör som för förtäring var skyldig 1,400 rdr., ehuru
hans årslön vid teatern ej var större än 400. j< A 7.’.,v *
Badelius efterträddes af Krieger, hvilken förut hållit på Riga vid
Österlånggatan. Under hans tid inträffade, såsom Wetterhoff yttrar,
nobisgubbarnes gyllene ålder. De löner, som qvitterades en trappa
upp, stannade på nedra botten, och aktörsstaten hade sitt stamhåll
på operakällaren. Det berättas, att sångaren Sällström en afton, då
Punsch omtalas, jemte bischoff, i medlet af 1700-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
