Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter tio ars glad regeringstid bakom disken lemnade kapten
Krieger operakällaren* åt Hammarström, som Blanche och Fredrik
Deland odödliggjort genom de roliga kupletterna i = Hittebarnet» och
hvilken, ehuru sjelf den personifierade återhållsamheten, fortsatte
käl-laretraditonerna från Kriegers tid.
I äldre tider var det icke ovanligt, att källaren hölls öppen till
en mycken sen timme samt att man kunde slippa in der nästan när
som hälst. Nattliga dryckeslag med sång, dels unisont skrål, dels
vacker qvartettsång, voro mycket vanliga, men så kom grefve Jakob
Hamilton till öfverståthållarskapet, och då måste alla källare stängas
kl. 12 på natten, en hård lag, men en lag. Det vardt slut med
natt-sölet. Lagen kunde dock ej upprätthållas, då Jenny Lind första
gången återvände till Stockholm och åter skulle sjunga på kungl.
teatern. Man infann sig kl. 9 på aftonen för att komma i tid till
biljettluckan tolf timmar derefter, något som då betraktades som
oer-hördt, men sedermera öfverträffats. Under en sådan natt stängdes
icke operakällaren.
År 1858 lemnade Hammarström operakällaren till sin
öfverky-pare Tjulander, hvilken sökte förena de gamla traditionerna med en
nyare tids fordringar, som sedermera ytterligare genomfördes af hans
efterträdare Theodor Blanch och Bengt Carlson. Med den gamla
opcrakällaren och dess mer på dryck än spis beräknade uppgift samt
dess’ egendomliga Stockholmslif var det då slut. »Källaren» dog.
och den fina »restauranten» föddes.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
