Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att sockerbagarne icke blott togos i försvar mot främmandes
intrång, utan äfven sattes sä högt, att de betraktades som
»konst-närer», finner man af förordningar från sjuttonhundratalet. Deras
försäljningsbodar vordo dock först i vårt århundrade äfven
utskänk-ningsställen för kaffe, te, choklad, likörer o. s. v. Namnet »schweizeri»
togs af innehafvarnes nationalitet, ty de första som i Stockholm
förenade sockerbageri med utskänkning af forfriskningar i flytande
form voro till Sverige inflyttade schweizare.
Den förste eller åtminstone en af de allra första var Coussic,
som fans här 1812 och hade sin »schweizeribod» i Willebrandska
(Pihlska) huset vid Drottninggatan. Hans enka gifte sig sedermera
med musikdirektör Homann vid Svea artilleri. En annan schweizare,
vid namn Schann, höll något senare vid Stadssmedjegatan. Andra
landsmän trädde i schweizarnes spår och satte upp likadana
för-friskningsbodar. En tysk, från Königsberg, Po/U, (d. ä.) gick
omkring och sålde likörer, men var en företagsam man och fick, 1815,
mot en årlig afgift af 66 rdr 32 sk. bko hyra en kolbod, som
tillhörde kungl. operan och var belägen innanför den stora förstugan
ät Arsenalsgatan. I den kolboden inredde Pohl ett schweizeri,
hvilket sedan under olika egare bibehållit sig ända till 1881, då det
förvandlades till kapprum för teaterbesökande på öfre parkett.
Senare öppnade Pohl ett annat schweizeri, först i n:r 6 och
derefter i n:o 10 Arsenalsgatan, midt emot operahuset, och höll
äfven der, liksom Pohl d. y. i många är. Hans Pohlsro på
Djurgården hafva vi redan omnämt i sammanhang med första maj. Pohls
lägenhet vid Arsenalsgatan förestods omkring tjugufem år af
mamsell Rose (Rosa Meyer), ett älskvärdt fruntimmer, omtyckt af de
många kunderna och alltid vänligt och tillmötesgående mot hvar
och en som bad henne anskaffa teaterbiljetter, hvilket hon med
största beredvillighet åtog sig utan någon ersättning. »Mamsell Rose»
lefver ännu och är nu 87 år. Hon har mycket att förtälja från
den tid, då hufvudstadens hela manliga konstnärsverld, och främst
deribland kungl. teaterns konstnärer, i förening med unga officerare
och andra glada stockholmare besökte Pohls schweizeri samt sedan
hon sjelf, 1843, öfvertog lägenheten för egen räkning och innehade
den i fem år. I ungefär tre årtionden skänkte hon i kaffe, punsch
och likörer, sålde konfekt och gaf ett vackert småleende på köpet.
En tid hade hon till medhjelperska en vacker blondin, fru
Söderström. Dessa två skötte om somrarne under lägret Pohls kafé på
Ladugårdsgärdet och voro bägge mycket omtyckta af officerarne.
En sommar tågade hela kadettkåren, efter slutadt läger, upp till
kafét och uttryckte sin tacksamhet genom afsjungandet af den be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
