Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke mest bland de lägre samhällsklasserna. Det utöfvas på sådant
satt, att ordet »fikon» söndcrbrytes och bitarne inskjutas i det ord
som skall vanställas.
Ett fjerde slag, hvilket härleder sig frän ett tjufband i
Stockholmstrakten och som upptecknats i våra dagar är a/språket. Det
ar enkelt och antyder låg härkomst.
Enligt formeln
Har du varit borta ? =
Arhal udal aritval ortabal?
Och härmed inträda vi på det mörka område, der zigenare,
tattare, skojare och tjufvar hafva uppträdt som lagstiftare för
språket, och om ordet någonsin haft till ändamål att dölja tanken, sä
har det väl varit här. För att börja med zigenarne, uppgifvas dessa
hafva först visat sig i Sverige åren 1513 eller 14.* I Tyskland
och norra Europa uppträdde de i början af 1400-talet. De uppgåfvo
sig då vara kristna pilgrimer från Egypten. Snart upptäcktes
bedrägeriet och man började anställa gissningar öfver deras härkomst,
och hafva dessa gissningar sedan blifvit fortsatta intill våra dagar,
da forskningen kommit till hjelp och man stannat vid den mening,
att zigenarne äro en stam från Indien som genom Egypten gått
öfver Spanien (Gitanos) och Italien samt öfversvammat Europa, tills
de, såsom nämdt, under Sten Sture den yngres tid intågade i Sverige.
Här blefvo de icke särdeles väl mottagna, enär man var väl varnad
för det tyska slödder som så länge grasserat i sjöstäderna, och deras
färd till galgen gjordes ganska lätt. Men de fortforo att finnas.
Gustaf II Adolf skall hafva begagnat dem i sin här såsom bödlar
och hudafdragare. År 1662 utkom en kunglig förordning, som
bestämde, att tattare eller zigenare skulle gripas hvar de visade sig
och föras öfver riksgränsen med det besked, att om de visade sig
igen, skulle de aflifvas. På 1700-talet funnos de lika fullt, och en
berättelse går om två tattarqvinnor som lyckats tränga sig in på
Stockholms slott ända till Ulrika Eleonora d. y:s rum. Der dansade
de och sjöngo samt spädde slutligen prinsessan, att kungen, som då
låg för Fredrikshald, skulle dö och Iemna henne kronan i arf. I
vårt århundrade äro de qvar ännu och fruktas af allmogen, dä de
komma tiggande på ett sätt, som icke tillåter något afslag, ty de
gå alltid fram till stugorna, när de veta att männen äro ute på
arbete. I Stockholm hafva de högst sällan uppträdt, men då vanligt-
* Ol. Pctri Krönika. Kabenius, i en Disp. menar, att de redan 1303 skolat
vara inne i Sverige. Såsom grund anför han (det i Sv. Diplomatarium införda)
förbudet mot kringstrykande sculuare, motsvarande skojare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
