Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvad kunde polisen göra på detta område? Ingenting, och
ingenting försöktes heller, ända till dess olägenheterna vordo så stora
och farliga, att man nödgades tänka på vattenledning. Det var på
öfverståthållaren, grefve J. E. Hamiltons föranstaltande som d. v.
majoren F. W. Leijonancker uppgjorde förslag till en vattenledning
för Stockholm, och, 1854, afgåfvo dertill utsedda kommitterade
utlåtande om förslagets verkställande. Den 27 April 1861 öppnades
vattenledningsreservoaren på högsta punkten af Södermalm, vid
Årstaviken. Dermed var det mest betydande steget taget till förbättring
i Stockholms renlighets- och helsoförhållanden.
* *
*
Om polisen icke bekymrade sig mycket om vatten, var, såsom
vi redan i ett föregående kapitel påpekat, omsorgen om öl och vin så
mycket större, och myndigheterna sörjde äfven för att stadens
invånare skulle få något att äta. Så finner man ett kungl. bref af 1546
som förkunnade, att köttmånglare i Stockholm måtte fritt fara ut på
bygden på bägge sidor, söder och norr om staden, två mil nära
Nyköping och två mil nära Upsala och köpa allehanda »qvick
boskap, på det nödtorftig bespisning med färsk köttmat uti vår stad
Stockholm för skälig betalning icke fattas måtte». Många andra
förordningar sysselsatte sig med tillförsäkrande af födoämnen för
skäligt pris åt stadsfolket.
I Brokikare-ordningen af 1637 stadgas bland annat, att ingen
köttmånglare må uppköpa någon boskap mellan Michaelis och
Martini tid, till dess borgarena och embetsmännen uppköpt hvad de
behöfde till sina hushåll. Hvad sedan var öfver hade köttmånglarne
rätt att tillhandla sig.
Många gånger, bland annat 1677 och 1693, utgaf magistraten
en ordning för köttmånglarne, hvilka alltid skulle hafva så mycket
kött i förråd, att stadens invånare som sådant vilja köpa må för sina
pengar dermed förses efter taxa. Det sämre köttet fick icke blandas
med det bättre, utan det bästa oxköttet skulle ligga eller hänga
på ena sidan i boden, och det sämre på andra sidan. Intet kött
fick gömmas bak i boden, i kistor eller slagtarhus. Två af stadens
betjente och uppsyningsmän skulle hvarje dag och i synnerhet på
»köttdagarne» uppvakta i slagtarhuset och tillse, att icke något
odugligt kött hölles till salu.
Taxor voro satta på alla födoämnen, och böter stadgades för
dem som sålde dåliga varor. Med i synnerhet bagarne hölls sträng
uppsigt — åtminstone var detta i lag stadgadt — och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Jan 15 17:12:14 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gsthlm/0581.html
