- Project Runeberg -  Gamla Stockholm. Anteckningar ur tryckta och otryckta källor /
613

(1882) [MARC] [MARC] Author: Claës Lundin, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förtälja ett och annat från den dag, då »slottskanslibetjentcrna», på
folkspråket »kissar», »byglar», m. m., efter att länge hafva jagat
den skyldige och mot honom begagnat mångfaldig, men länge gäckad
list, slutligen en vacker morgon, när kanske vårsolen lockade till
ut-flygt, knepo honom i ett gathörn, då han ett ögonblick glömde sin
vanliga försigtighet, förevisade öfverståthållare-embetets för
utsöknings-ärender (det gamla slottskansliet) bysättningsutslag och förde honom
till »Söder», der han insattes i fängsligt förvar och fick stanna så
länge hans fordringsegare ville för honom betala den knappa
dagkostnaden.

Det var. ett fängelse, ett gemensamhetsfängelse, men ofta af
ganska glad natur, ty fångarne fördrefvo tiden på bästa sätt, gjorde
sig lustiga öfver lifvets vedermödor och funno sig åtminstone der i
säkerhet för slottskansliet. Stundom fingo de gå ut på sitt
hedersord att snart återvända, och det berättas, att en stor skådespelare,
som ofta var husets trägne gäst, då och då hemtades derifrån för
att utföra en roll på teatern. Efter att hafva mottagit åskådarnes
hänryckta hyllning, begåfvats med blommor och lager och kanske
äfven en stund deltagit i ett gladt lag pä operakällaren, återvände
han till de andra kamraterna i »sjutifyran».

Sällan inträffade, att någon sjelfmant anhöll att varda intagen
på gäldstugan eller godvilligt sjelf begaf sig dit. Detta var dock,
1768, fallet med bankokassören Gottsman, som i en »ödmjukaste
inlaga till höglofl. kongl. slottskancelliet» tillkännagaf att han, under
det exekutionsbetjenterna sökte honom allestädes, »sjelf inneslutit
sig i det rum, i det ohyggliga näste, som väntar hans sista dagar».[1]

*     *
*



Under det att det gamla polisväsendet småningom förändrades
i öfverensstämmelse med samhällets framåtskridande i allmänhet,
undergick den lägre polismannaklassen också en lika behöflig som
glädjande förändring. Gamla Stockholm hade haft flera duglige
»polisbetjente», t. ex. den mycket bekante gevaldigern Tits, hvars
»Fåfänga» syntes på långt håll uppe på Skinnarviksbergen och, nu
för tretio och fyrtio år sedan, gevaldigern Jäderin, ej mindre
ryktbar; men äfven desse nitiske och intelligente polismän kände icke
mycket af en nyare tids fordringar på aktnipg för menniskorätt.
Såsom stadsfiskaler lefva ännu i många stockholmares minne assessor
Salomonsson, advokatfiskalen Fredholm och fältsekreteraren Thavenius.

[1] Nytt och gammalt. Den 29 Okt. 1768.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:12:14 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gsthlm/0631.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free