Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sibyllinerna och Völuspa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sibyllans öfver allt med både hänförelse och fanatism
förkunnade tro på judendomens och kristendomens Gud
såsom den ende sanne och tillbedjansvärde eller göra
minsta inkräktning på det förakt, hon hyser för
hedendomens gudar.
På samma gång torde de anförda styckena i någon
mån styrka den förmodan vi ofvanför uttalat – men
hvarpå vi för öfrigt icke lägga någon vikt – att sibyllan
velat antyda, att näreus och täthys i forntiden ej
betydde annat än vatten och haf, men att en oskyldig
personifikation, sådan som hafvet, den väldiga modern,
blifvit under tidernas lopp, sedan mångguderiet uppkommit,
missförstådd och fått lämna sitt bidrag till hedendomens
brokiga gudavärld.
Den grundlige sibyllinforskaren Alexandres åsikt är,
att dessa namns förekomst på detta sätt bör uteslutande
förklaras ur stilistisk synpunkt såsom en gärd åt den
episka diktionen och en smyckad stil.[1]
Samma sträfvan till episk hållning i diktionen yppar sig i
sibyllisternas bruk af åtskilliga gamla och häfdvunna, men än flere
nya, hemmagjorda och delvis misslyckade epitet efter det
homeriska mönstret.
Vi öfvergå nu till en annan liten grupp af
helleniska element, som möta oss i sibyllinerna. Där brukas
nämligen de ur mytologien hämtade namnen Hades,
Akeron, Erebus, Elysium (####### #####) och Tartarus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
