Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde Boken. Varelsernas och tingens bestämmelse - II. Naturens plan. — Instinkt och förnuft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annat än skön, och Platon är ej den ende, som tror, att
»det sköna är det sannas ljusglans.» Naturen är verkligt
skön; långt ifrån att vända bort våra blickar för hvarje
gång som vi påträffa en förnimbar form af det evigt sköna,
beundra vi det och erkänna det lika uppriktigt som den
matematiska sanningen. Är icke naturen vår moder? Ha
vi någonsin tillbragt angenämare och mera undervisande
stunder, än dem vi egnat åt våra förtroliga samtal med
henne i de tysta skogarnas djup?
Betrakta lagen om menniskoslägtets kontinuitet i dess
undransvärda harmoni; sök att pejla den hemlighetsfulla
ordning som råder vid vår aflelse och vår barndom. På
hvilken skicklighet har icke naturen lemnat bevis, i det hon
omgifvit hvarje kön med denna obestämbara
tilldragningskraft, som gör det så sakta till slaf af hennes höga
planer? Om hvilket vetande har hon icke lemnat vittnesbörd,
i det hon på dess stränga grunder organiserar den i
bildning stadda varelses lif, som, ända till den dag då hon
vaknar för det yppersta ljuset, är begåfvad med en tillvaro,
hvilken är helt och hållet främmande för alla de lefvande
varelsernas? Hvilket förutseende visar hon icke, i det hon,
för att nära den dolda skatten, skapar organer, hvilka äro
olika dem som skola tjena den i det atmosferiska lifvet,
och i det hon för dess tillvarelses första stunder förbereder
den renaste ambrosia? Spörj de unga mödrarna, med
hvilken vård, hvilken vaksamhet dessa späda och skälfvande
nyfödda måste omgifvas. Men skulle icke naturen vara den
vaksammaste af alla mödrar? Hvilken moders ömma
tillgifvenhet, smekande kärlek och passionerade hängifvenhet;
hvilken faders klarsynta förstånd och starka vetande skulle
kunna täfla med de oafbrutna och allmänna omsorger som
naturen, oändliga ömhet! utvecklar med outtröttligt slöseri
i sitt personliga och verksamma skydd för hvardera af
hennes barn?
Vi skulle kunna skrifva hela böcker öfver bevisen på
naturens förutseende. Vi skulle kunna fråga, huruvida det
är af slump och planlöst, som de svagaste och för döden
mest blottställda djurarterna äfven äro de fruktsammaste,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
