Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blötdjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begåfvade blötdjuren af tvänne runda hörselkapslar, hvilka
innesluta en klar vätska och de små hörselstenarne.
De ofta förhandenvarande och då alltid talrika ögonen
ligga såsom glänsande punkter vid mantelns rand eller vid
mantelrörens yttre mynning. De glittra hos kammusslorna som
smaragder och hafva hos ostrorna formen af små glänsande
knappar rundtomkring mantelranden; men huru sällan lär väl
den, som låter dessa läckra blötdjur väl smaka sig, tänka på
undret af deras inre byggnad!
Redan af musslornas byggnad och vanligen mycket
inskränkta rörelseförmåga finner man tydligt, att de ej på
rofdjurens sätt kunna anfalla och öfverväldiga sitt byte, utan
måste låta sig nöja med det som hafvet omedelbart tillförer dem.
Men derföre lida de lika litet som de redan omtalade
fastsittande polyperna och mosskorallerna någon nöd, ty det på föda
så rika hafvet drager försorg om alla sina barn. De
strömmar, som antingen direkt genom det uppspärrade skalet eller
genom andningsröret komma till gälarne, tillföra äfven deras
mun de nödvändiga födoämnena.
Hvad musslornas storlek beträffar är den icke mindre olika
än formen och beskaffenheten af deras skal. Hvilken olikhet
mellan den blott några linier långa ärtmusslan och den
tropiska oceanens gigantiska Tridacna, hvars sex fot långa skal
ofta väga flera centner!
Hos rörsnäckorna eller förfotingarne (Protopoda) finna vi
inga rörelseorganen hvarken fotsåla eller fenor, utan en framåt
ur det mask- eller tandformiga huset framom hufvudet
utskjutande förtjockning af foten, som tillsluter huset, ur hvilket
djuret kan sträcka sig ut med hufvudändan och vid hvarje fara
draga sig tillbaka i röret. Några slägten, såsom masksnäckan
(Vermetus) och maskrullsnäckan (Magilus), sitta fast på
klippor, korallref eller större snäckskal; andra gömma sig, såsom
skidsnäckan (Siliquaria), i svampar eller andra mjuka kroppar
och visa derföre merändels intet spår af vidhäftning på skalet;
och doppskorna eller dentalierna slutligen hafva ett i båda
ändarne öppet hus, som liknar hörntänderna på en elefant
och ej är fastvuxet, utan sitter i hafssanden eller gyttjan med
bakre ändan uppåt. När djuret framsträcker foten och
hufvudet genom mantelns fransade öppning, visa sig äfven de
trådformiga gälarne i knippen på båda sidor om halsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
