Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiskarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Äfven hos några sötvattenssnäckor och aquatiska
skalbaggar finna vi samma bevarande instinkt. Så gömma sig på
Ceylon Ampullaria glauca och Melania paludina under den torra
årstiden i risfältens gyttja, för att vid första regnskur åter
uppvakna till ett verksamt lif.
Jemföra vi fiskarnes byggnad och förmögenheter med
deras behof, så finna vi att den milde skaparen på det
fullkomligaste beräknat allt för att förskaffa dem den största möjliga
summa af njutning, i förening med det minsta möjliga mått af
lidanden, hvarförutan ju intet skapadt väsende kan
genomvandra sin lefnadsbana.
Om de bland alla ryggradsdjur stå på den lägsta
utvecklingsgraden, lefva i fullkomlig saknad af den ömma kärlek,
som vidgar den mera begåfvade fågelns bröst, och blott i
sällsynta fall ådagalägga spår af föräldraömhet; om de stumma
och värnlösa genomsimma de ljudlösa vågorna och deras
orörliga, uttryckslösa öga, som aldrig blifvit fuktadt af någon tår,
blott lemnar en svag bild af detta hos de högre djurklasserna
så vackra, så lifliga och själfulla organ; om alla deras känslor
äro kalla som det blod, hvilket trögt cirkulerar i deras ådror
— så hafva de icke heller den plundrade moderns qval att
bära och veta icke hvad det vill säga att begråta förlusten af
en ledsagarinna genom lifvet. Få de än aldrig njuta af någon
högre själsrörelse, så blifva de heller aldrig hemsökta af de
många från denna källa härflytande smärtorna. Äro de också
ofta nödsakade att rädda sig genom en ängslig flykt och
slutligen dock förblöda mellan en segerrik förföljares skoningslösa
käftar — så är dock alltid dödskampen helt kort, det sista
ögonblicket öfverraskar dem som en blixt och mellan känslan
af full kraft och förgängelsen ligger blott ett enda moment!
Huru fruktansvärdt blifva ej många husdjur tyranniserade
af menniskan; huru marterar hon ej den till de svåraste
förrättningar dömde hästen, som genom piskrapp drifves till en
ytterlig ansträngning af sina sista krafter; under hvilka ofta
gräsliga qval förer hon ej oxen, som lemnar henne hennes
kraftigaste föda, till slagtbänken — men fiskarne, af hvilka
hon, tack vare deras lägre intelligens, ej begär några andra
tjenster, undgå hennes raffinerade elakhet och behöfva
jemförelsevis blott sällan eller för en kort stund lida af hennes
grymhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
