Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Däggdjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bihang en malande, knölig yta, liksom de falska kindtänderna
framåt utgöra en fortsättning af den skärande delen.
Ju skarpare rofdjurskarakteren framträder, desto mera äro
kindtänderna inrättade till sönderskärning, under det den
knöliga typen är så mycket mera framstående, ju mera djuret,
såsom t. ex. den brune eller svarte björnen, lutar åt en blandad
föda. Med motståndets betydenhet växer äfven käkarnes kraft,
såsom vi t. ex. se hos hyenan, hvars starka käkar med deras
väldiga tuggmuskler och massiva kindtänder äro förträffligt
formade till söndermalning af brosk och ben, hvilka utgöra
den efter lik gräfvande bestens hufvudsakligaste föda.
Bland de växtätande djuren erfordrade gnagarne en
tandbyggnad, som isynnerhet egnade sig till att söndersmula
mycket hårda vegetabiliska ämnen, antingen för att bereda dem
för digestionen eller framdraga de i dem innehållna
födoämnena, isynnerhet kärnorna ur nötter och dylikt. För detta
ändamål hafva de i hvardera käken blifvit försedda med tvänne
långa, mejselformigt skärpta, böjda, från den ihåliga roten
oupphörligt utväxande och blott på den främre ytan med emalj
beklädda framtänder. I det detta hårda emaljlager vid de öfre
och undre tändernas gnidning emot hvarandra gör det största
motstånd mot afnötningen, bildar det alltid en skarp kant,
hvilken äfven är fullkomligt nödvändig för en framgångsrik
gnagning. Bakom framtänderna finnes en betydlig lucka, som
uppkommer genom hörntandens frånvaro, och efter denna följa
kindtänderna, hvilka antingen äro besatta med knölar eller
sådana skarpa kanter, som vid ständig nötning alltid bibehålla
sig eller snarare nybildas genom emaljlagers omvexling med
mjukare lager.
De uppskjutande ränderna på tuggytan och de
mellanliggande fårorna hafva företrädesvis en på tvären löpande
rigtning, hvilket öfverensstämmer med käkarnes rörelser, ty dessa
försiggå icke såsom hos rofdjuren nedifrån uppåt, utan i
rigtning bakifrån framåt, så att framtänderna vid tuggningen
skjutas bakåt och framåt, under det kindtänderna framifrån bakåt
och bakifrån framåt med sina skarpa kanter söndermala födan
liksom qvarnstenar.
Vid en sådan rörelse skulle naturligtvis starkt utvecklade
hörntänder varit mycket hinderliga, och då redan de
framstående gnagningständerna öfvertaga födoämnenas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
