Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Däggdjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven den märkvärdiga råtta, som fått sig den gigantiska
mammuthshålan anvisad till vistelseort, ständigt vistas i det
djupaste mörker och alltså ej heller har behof af synförmågan. Så
visar sig försynen här liksom öfverallt icke mindre vis i det
hon nekat än i det hon gifvit.
Det skarpaste sinnesorganet hos alpgetterna är utan
tvifvel deras luktförmögenhet. De vädra jägaren, som står åt
vindsidan, på oerhördt afstånd, så väl från sidan som ur
djupet, emedan den i höjden uppstigande varmare dalluften
tillförer dem menniskans utdunstning. Då spännes genast hela
deras sinnesskärpa till det yttersta, för att utforska hvarifrån
faran kommer. Örat och ögat täfla med den vädrande nosen.
Anblicken af jägaren lugnar dem slutligen, men då de blott
vädra utan att se honom, bete de sig ofta som ursinniga,
emedan de hvarken kunna bestämdt mäta farans närhet eller
rigtningen hvarifrån den kommer och alltså ej heller hvaråt de böra
ställa sin flykt. De springa oroligt fram och tillbaka eller
packa sig tillsammans, räcka upp halsarne och söka upptäcka
jägaren. Så snart detta skett, stanna de och betrakta honom
ett ögonblick nyfiket. Rör han sig ej, så stå äfven de stilla,
men så snart han flyttar sig från stället, begifva de sig på
flykten åt en känd rigtning och till en bekant, icke alltför långt
aflägsen asyl.
Af hundens sinnen är lukten äfvenledes det mest utbildade,
och deruti torde väl knappt något annat djur kunna fullt mäta
sig med honom. Detta sinne leder, så att säga, alla hans
handlingar, det gör honom duglig för jagten, det lärer honom
att finna och igenkänna vildbrådet, hvars för oss omärkbara
utdunstning han på otroligt afstånd vädrar, så att han kan
noga följa den väg, som djuret tagit. Genom lukten igenkänner
han sin herre bland tusende och följer hans spår milslånga
sträckor. Hvarje hans klädespersedel igenkänner han, äfven
om den blifvit tvättad, och vet att uppleta den bland andra.
Lukten lärer honom att återfinna den väg, som han en gång
sprungit, äfven om den är flera mil lång, och sannolikt
känner han dervid lukten af sin urin, som han derföre hvarje
ögonblick låter. Ett jagadt vildbråd skiljer han genom lukten
från alla andra och låter ej vilseleda sig genom något
främmande spår. Korteligen, den är hans fullkomligaste sinne,
som fullständigt ersätter honom de andras mindre utvecklade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
