Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Däggdjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hos några däggdjur, som ej kunna värja sig på annat
sätt, finna vi ett egendomligt försvarsmedel uti afsöndringen
af illaluktande safter. Mården, hillern och stinktaxen
bortskrämma på detta sätt mången fiende, som annars gerna skulle
förklara dem krig; men alla öfverträffar dock skunken, som
gör all heder åt sitt namn, stinkdjur. Han bebor de
tempererade och kallare trakterna så väl i norra som södra
Amerika och fullt medveten af kraften hos sin talisman flyr han
ej för någonting, ej ens för den allt betvingande menniskan.
Märker han att man förföljer honom, så gör han halt, kröker
ihop sig, lyfter upp svansen och reser håren. På detta sätt
väntar han, tills man kommit tillräckligt nära, och sprutar då
sin förfärliga laddning i säker rigtning hela fem fot långt.
Stanken är så öfverväldigande, att menniskor och djur, ja sjelfve
jaguaren viker tillbaka och låter honom springa. Faller en
enda droppe på ett klädesplagg, så måste man lägga af
detsamma, ty trots all tvättning blifver dock stanken så stark,
att den uppfyller hela huset. En hund, som åtta dagar förut
blifvit öfversprutad, men sedan mer än tjugo gånger insmord
med såpa och gniden med sand, förpestade en hydda till den
grad, att man ej mera kunde uthärda deruti. "Hvad som en
gång blifvit befläckadt dermed", säger Darwin, "är för alltid
obrukbart. Lukten lärer kunna uppfattas på öfver en engelsk
mils afstånd, och när vi seglade in i hamnen vid Monte Video
och vinden kom från land, kände vi mera än en gång lukten
ombord på Beagle. Säkert är att hvarje djur gerna går ur
vägen för skunken."
Så har försynen gifvit skunken riklig ersättning för hans
långsamma gång och brist på andra skydds- och försvarsvapen.
Många djur, som ensamma måste duka under för en
öfvermäktig fiende, hafva en samhällig gemensamhet i handling
att tacka för en betydlig försvarskraft och bekräfta sanningen
af ordspråket, att de svaga genom endrägt blifva stora och
mäktiga.
De förvildade bufflarne på de amerikanska llanos äro hvar
för sig alltför svaga till att motstå den blodtörstige jaguaren,
men blifver en hjord plötsligt öfverfallen af denne vildmarkens
konung, så ordnar den sig cirkelformigt, tränger de värnlösa
kalfvarne i midten och ställer de starkare utåt, hvilka då möta
fiendens angrepp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
