Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blifvit därom underrättad eller tillfrågad, om han ville
emottaga befattningen, tillförordnad öfverståthållare. Han
innehade sedermera denna befattning i några år till allas,
utom sin egen, belåtenhet, och många gånger förebrådde
han mig att vara skulden till hans olycka, så kallade
han det förordnandet, ty han saknade den väl arbetssamma
men lugna befattningen att vara president i
krigskollegium, som han måst utbyta mot den tråkiga och
ansvarsfulla öf vers tåthåll ar tjänsten, som icke lämnade honom
någon ro hvarken natt eller dag.
Kuylenstjerna återgick till sin underståthållarplats,
den han skötte, till dess han tog afsked, och lefde sedan
i ro och lugn
Friherre Sixten
Sparre började sin bana som fänrik
vid
Lif regementets grenad järkår. Han hade en utmärkt
vacker figur och gjorde uppseende för sitt ståtliga
utseende; hans karaktär var öppen och ridderlig.
Redan
ett af de första åren som officer råkade han i tvist med
en person, och följden blef en duell, däruti han så svårt
sårade sin motståndare, att det var fråga om lifvet. Sparre
stod mycket väl hos Karl XIII; han gick då upp till
honom och frågade, om H. Maj:t skulle skänka honom
nåd, ifall motståndaren skulle dö, och Sparren blifva enligt
lagarna dömd till döden; Karl XIII svarade: »Nej! visst
icke; blir du dömd, så fastställer jag domen, ty du har
burit dig åt som en tjufpojke.» (Jag känner ej
anledningen till duellen, men Sparren lärer haft orätt och burit
sig kitsligt åt.) Sparren sade då, att han vid ett
sådant förhållande icke ämnade afvakta utgången här i riket
utan skulle strax begifva sig af till Danmark, och han tog
afsked af Karl XIII, som yttrade, att det gjorde honom
ondt om
Sparren, men rättvisan måste hafva sin gång.
Sparren reste därpå till Kalmar län för att där afvakta,
huruvida motståndaren skulle dö i följd af blessyren eller
blifva till hälsan återställd, i hvilken förra händelse
Sparren genast hade begifvit sig öfver till Danmark. Uti Kal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
