Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen till konseljen; jag var likaså okunnig därom som
de. Vi hade således intet annat parti att taga än att
väntar
till dess konungen kunde infinna sig och underrätta oss
därom. Emellertid inträffade andra händelser, som gjorde,
att den tillämnade konseljen icke blef utaf, och det blef
sedermera aldrig bekant, hvarför den blifvit
sammankallad. Under det vi väntade, ankom nämligen den ena
rapporten efter den andra, att folksamling ägde rum utanför
stadshuset, där assessor
Crusenstolpe satt arresterad, och att den
ökades allt mer och mer. Ändamålet var att storma
detsamma och uttaga
Crusenstolpe, som om natten skulle
transporteras till Vaxholms fästning för att där undergå det honom
ådömda straffet. Uti stora galleriet, där vi då befunno oss,
samlades efterhand alla generaler och högre ämbetsmän, så
snart de fingo höra, att folksamlingar ägde rum. Slutligen
kom konungen äfven dit; han var klädd i sin vanliga
uniformsrock, lilla hofuniformen, med serafimerbandet utanpå,
hatten på hufvudet och armen i band alltsedan den
olyckliga händelsen, då han under ridningen på Djurgården blef
afkastad och afbröt det ena nyckelbenet. Han syntes i hög
grad upprörd och lidande, gående fram och tillbaka i
galleriet, allt med hatten på sig. Kronprinsen bodde på
Drottningholm. Konungen skickade efter honom genast, och han
infann sig, så snart tiden medgaf. Uti rummet utanför voro
alla konungens i staden varande adjutanter och
ordonnans-officerare samlade; dessa skickades den ena efter den andra
oupphörligt till stället, där oväsendet var, för att inhämta
underrättelser och rapportera
d£m. Det smärtade mig
djupt att se den vördnadsvärde konungen, hvilkens ädla
hjärta så högt älskade sitt folk, och som ville så väl,
huru han led och huru olycklig han i detta ögonblick
kände sig.
Efter en stund befallde han grefve Brahe att gifva
befallning om hästars sadlande och framförande; han sade
sig själf vilja rida till stället. Grefve Brahe, som insåg,
huru olyckligt det skulle blifva, om konungen skulle kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
