Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ma dit och, då han icke kunde tala svenska och således
icke genom ord få folket att åtskiljas, icke skulle haft
annan utväg än att befalla skjutning på sina egna
undersåtar, gick väl ut, på det konungen skulle tro honom
hafva fullgjort hans befallning, men han gjorde det icke
utan återkom efter en stund i hopp om, att konungen skulle
glömma den gifna befallningen, hvilket också var den rätta
utvägen, ty hade grefve Brahe eller hvilken som helst
sökt att få konungen ifrån den idéen, så hade det efter
all anledning just därigenom misslyckats och konungen
blifvit mera fast i sin föresats. Efter ungefär en half
timme fick likväl grefve Brahe befallning att efterhöra,
om icke hästarna voro framkomna. Han gick och återkom
med det svaret, att de ännu icke voro det, men att de
troligen snart skulle komma. Sedan glömde konungen
alldeles bort hela befallningen, och någon fråga därom blef
icke vidare. Under tiden kommo rapporter, den ena efter
den andra, från generalen friherre Sixten Sparre, som
konungen beordrat att taga befälet öfver den på stället
samlade
‘militära styrkan, innehållande, att, sedan såväl han
som tillförordnade öfverståthållaren förgäfves talat till
folket för att
’få dem att skiljas, hade han nödgats befalla
truppen att skjuta först löst men, då det icke hjälpte, skarpt
på folket, och att han
hoppades, att allt snart skulle
vara slut. Emellertid hördes ett ohyggligt tjut och
hurrande från hopar af pöbel, som gingo förbi slottet. Åter
förgingo några ängsliga stunder, hvarefter vi fingo höra
konungen ropa: »Herr justitiekansler!» och då Nerman
framkommit: »Har ni alla edra fiskaler här?» Nerman
svarade: »Ja, Sire», ehuru han icke hade en enda såsom
alldeles onödigt. Åter en stund, hvarefter konungen
ropade: »Herr Ulfsparre!» Jag skyndade fram, undrande
om han skulle fråga, om jag hade mina kanslister och
kopister där, liksom han frågat Nerman om hans fiskaler,
men konungen endast befallde mig att gå och säga till
några af herrarne i yttre rummet att inkomma till ko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
