Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att skaffa undan ägaren, som eljest hade varit blottställd
för folkets förbittring. Jag hade redan långt förut ledsnat
oeh gått därifrån. Dagen därpå hade jag föredragning hos
konungen; han var vid dåligt lynne, ända till dess det föll
grefve Lewenhaupt, som var närvarande, in att säga, att
han hade dagen förut, då konungen gick genom folkmassan,
hört, huru folket sade: »Se, där är vår far. Gud välsigne
honom!» På en gång ljusnade konungens blick, och lynnet
blef gladt; han svarade genast: »Ah, sade man det?», och
i detsamma vändande sig till mig frågade han: »Hörde ni
det också, Ulfsparre». Jag, som aldrig kunde fördraga
smicker, blef i hög grad förlägen, ty att svara ja var mig
omöjligt, då jag så väl visste, att det var osanning; att åter
ge grefve Lewenhaupt dementi ville jag icke. Jag vidtog
således den utvägen, att säga, det jag, som hade min plats
inom barriären, icke kunde höra, hvad folket utanför sade,
hvarpå konungen yttrade: »Ja, det är sant». Emellertid
trodde den gode konungen på det Lewenhaupt hade sagt
och förblef sedan under hela min föredragning vid ett
utmärkt godt lynne, hvilket betydligt lättade arbetet för
mig. När jag sedan träffade grefve Lewenhaupt, frågade
jag honom, huru han kunde ge sig till att säga åt konungen
något, som han så väl visste var osanning. Han svarade, att
han icke såg något ondt däruti, då ingen människa
därigenom skadades, utan tvärtom konungen däraf fann sig
lycklig och blef vid gladt lynne.
På ett ställe af dessa mina anteckningar har jag
omnämnt. hurusom Karl Johan såsom kronprins gjorde ett
besök hos H. K. Höghet prinsessan Sophia Albertina på
Tullgarn. Detta ger mig anledning att, ehuru helt och
hållet utom gränsen för dessa anteckningar, berätta en sak
rörande prinsessan och hennes hof, som en tid gjorde
uppseende och gaf anledning till många gissningar och
suppositioner.
Saken var följande. Prinsessan hade en kammarfru,
mamsell Charlotte-Forsberg, som tjänstgjorde i sådan egen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
