Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - II. Stenröset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
dyka vi ner fortare än en blixt, och låta kulorna ryka över
skallen! Vi ha icke råd att förlora ett enda finger.
Och salvan brakade lös. Tjugusex kulor veno på en gång
om de fem svenskarnas öron. Och på väl skyddat avstånd
stodo de tre damerna och sköto gladeligen till måls. Men enda
effekten blev, att litet murbruk lossnade och rullade nedför
sluttningen. Och så att en kula studsade mot en mur och i
misshugg gav Benranglet en snärt i ryggen. Men det hade han
väl förtjänt, ty den gode ryttmästaren var som sagt den kock
som kokat soppan.
— Aldrig förr har jag då fått ett hugg i ryggen.
Sakrament! Det är ju skandal, röt Benranglet och gned sig där bak.
Åter brakade en salva lös, och kavaljererna och rovriddarna
beredde sig till stormning. De svenske undveko försiktigt
kulorna och gjorde sig i ordning att mottaga fienden så
eftertryckligt som möjligt.
I vild fart störtade sig de kejserlige med dragna pampar
uppför höjden, upphävande höga rop. Ända inpå livet kommo
de de fem svenskarna. Först på tio stegs avstånd, då de sågo
fiendens vitögon, sköto dessa, och tre riddare och två
kavaljerer föllo ögonblickligen döda till marken. I detsamma rusade
de svenske ut ur ruinen, och med blodiga pannor tumlade fem
andra riddare baklänges utför höjden. De övriga flydde.
Men på lämpligt avstånd hölls åter krigsråd. Det var då för
galet att låta sig tillbakaslås av fem usla svenskar, som
för-skansat sig bakom några stenar! Dem borde man väl kunna få
bukt på. Och damerna hånade kavaljererna och kallade dem
stackare och pultroner, så att dessa beto sig i knävelborrarna
och svuro vid sin riddersmannaära, att de skulle taga borgen
och vrida nacken av dess försvarare.
Och än en gång stormade de an. Men lika hårdnackat blevo
de tillbakadrivna.
Dock, detta kunde ju icke gå i längden. Snart var den lilla
ammunition, de svenske medförde, bortskjuten, och då skulle
de endast ha värjorna att försvara sig med mot en
mångdubbel fiende. Falkenberg var orolig för utgången av striden och
lät alla man, så snart ett ögonblicks andrum gavs, arbeta på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
