Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - III. Simson i filistéernas våld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
vaknade. Falkenberg hade knappast återkommit från sömnens
drömriken, förrän han av häpnad spärrade upp ögonen på vid
gavel. Vad såg han, och varför hade Benranglet sänt honom
en så hemlighetsfull blick?
Runt omkring de tre svenskarna vid den utbrunna,
förkolnade lägerelden stodo hånleende, hotande ett trettiotal
kejserliga officerare och soldater. Och främst i ringen syntes tre
ridklädda damer, som höit sina spön, färdiga att slå till.
Falkenberg igenkände kavaljererna, trasriddarna och de tre
furierna från värdshuset. Hur hade dessa kommit hit?
Då hopen av kavaljerer och riddare, sedan de under ett par
timmars tid förgäves dunkat på ekdörren till källaren i
värdshuset, medan Stjernstråhle höll vakt vid gluggen och kapten
Lars lugn och gemytlig som alltid undersökte innehållet i
ölfaten, insett omöjligheten att kunna spränga dörren, hade de
tagit sitt parti, kvarlämnat en vakt av fem man samt beslutit
sätta efter de undkomna tre svenskar, som ridit söderut. Under
vägen hade de frågat sig för hos mötande kejserlige och fått
till svar att dessa för ett par timmar sedan mött tre officerare
— vid vilket regemente de hade tjänst, kunde de icke upplysa
— som i vild fart sprängt förbi dem. Blitz-donner! hade
kavaljererna svurit, det var väl icke underligt, att ni icke visste,
vilket regemente de tillhörde ty de tre officerarna voro
svenskar, anställda i Gustav Adolfs armé och sannolikt på väg till
den evangeliska köpmanstaden Magdeburg med viktiga
depescher. Till varje pris måste deras expedition hindras. Och
det hade icke behövts många ord för att få varje mötande
kejserlig officer och soldat att sluta sig till kavaljerernas och
tras-riddarnas följe. Och så hade de hela eftermiddagen och en
god del av natten kunnat följa de tre svenskarnas spår och
på morgonen funnit dem tryggt sovande kring den utbrunna
lägerelden. Och nu stodo de där hånleende i känslan av sin
makt och betraktade övermodigt sina offer. Äntligen hade de
dem i sitt våld! Och grymt skulle kättarna få lida, för det de
tillbakaslagit angreppet vid borgruinen, och för det de två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
