Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - III. Simson i filistéernas våld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
Men i samma ögonblick Benranglet fick slaget över hjässan,
högg en soldat honom i värjgehänget och sökte draga honom
från hästen. Han hann icke nog hastigt svänga gehänget över
huvudet. En kavaljer störtade till och inom en halv sekund
låg långe ryttmästarn kastad till marken, och fem soldater
sutto över honom med knäna mot bröst och måge.
— Den här ska’ vi hålla fast! Han ska fångas och brännas!
ropade de.
Falkenberg drog åt tyglarna, då han såg Benranglet vackla
till. Hjelm var strax vid hans sida. De tänkte göra helt om
och hugga in en gång till. Men det fanns ingen möjlighet till
seger. Det hade blivit alla tres undergång.
— Jag måste tänka på konungens depesch! Ryttmästarn
reder sig nog... Framåt! Till Magdeburg! ropade Falkenberg
och släppte hästen för lösa tyglar.
Benranglet hörde ropet, där han låg tryckt till marken
under de kejserliges hårda knän..
— Till Magdeburg! Ja, någon måste dit. Farväl, mina
vänner! Kanhända vi träffas.
Han gjorde en knyck och försökte resa sig.
Omöjligt! De kejserliga höllo honom bunden som Simson i
filistéernas kvarn. Men liksom denne forntida hjälte, då
kraften kom och håret, som kvinnan Delila i lömskhet skurit av
honom, åter växte, sprängde murar och valv och välte hela
stenhögen över de filistéers huvud, så Benranglet när han
hörde ropet: Till Magdeburg! Han spände varje sena i sin kropp,
han greps av bärsärkalynne, han fick sin jättestyrka åter. Och
han sprang upp, slog ut med sina armar av stål, och till
jorden föllo de kejserlige, vilka legat likt en tyngande mara över
hans bröst. Han grep en pamp från närmaste man, och tre
soldater stupade på ögonblicket med kluvna skallar.
Ett avgrundsskri av ursinnig harm: Skulle denne ende svensk
göra slut på trettio kejserliga soldater!
Och ringen trängde samman. Och efter ännu några goda
hugg var Benranglet klämd mellan sköldarna, så hårt att han
icke förmådde lyfta ett finger. De bakbundo honom, de
övermäktiga filistéerna, de togo hans värja, hans kraft ifrån ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
