Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- I. Mot Magdeburg
- III. Simson i filistéernas våld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
nom, och kvinnorna, kavaljerernas damer, stucko med sina
spetsiga dolkar hans kropp.
Hånet log och jubelropen skallade! Viktoria!... Äntligen
hade man titanen i sitt våld!
Och i triumf, som ett kedjelagt lejon, fördes Benranglet bort
för att förevisas folket.
*
Genom en liten däld gick färden. Oktobersolen lyste
vänligt och blitt på höstens rödgyllne färgglans. Luften var
genomskinligt klar, kyligt frisk, och det var en ovanligt vacker
morgon.
Damerna och äventyrsriddarna voro uppsluppet glada över
den lyckade fångsten. Visserligen hade två av svenskarne
undkommit, men två voro i säkert förvar i förrådskällaren i
värdshuset, och den förnämste av dem, den väldige, för vilkens
tunga pamp så mången god kejserlig soldat darrat, då han
mött den i högsta hugg i stridens vimmel, han var fångad och
satt nu med bakbundna händer likt ett annat åbäke på den
fulaste hästen.
Benranglet såg sig bistert omkring. Damernas och riddarnas
glåpord bekom honom föga. Och de rätt eftertryckliga
snärtar, som de små sötungarna tid efter annan gåvo honom med
ridspöen, rörde honom icke mer än en tio års pojkes
piskslän-gar en gammal häst. Men han funderade hela tiden över
någon plan till flykt. Den ena efter den andra susade genom
hans hjärna, men alla förkastades såsom outförbara. Genom
att gnida läderremmarna, som bundo händerna, mot sadeln
försökte han få dem loss men förgäves. Riddarna hade dragit
åt hårt och säkert. Och då de fyra soldater, som redo som vakt
närmast honom, sågo den misstänkta manövern, röt en:
— Still i sadeln, svensk! Försök icke att rymma. Det
kommer icke att lyckas dig. Du skall nog försmäkta i
fängelsetornets djupaste hål och din långskrangliga kropp skall
förtäras av lågorna. Hej, bröder, det månde bli en lustig syn!
Benranglet svarade ej. Han vände blott på huvudet och
betraktade soldaten med ett stolt, föraktfullt uttryck i sitt magra
ansikte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 05:31:23 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gulabrig/0030.html
