Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - III. Simson i filistéernas våld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
på loggian mitt för borggården. Snart blänkte silverkärlen på
bordet och burgundern gnistrade i pokalerna. Leve kejsaren
och hans tappra soldater! Leve den ädle slottsherren, hans
välborenhet Gyllingkorn, riddare von dem Lügen! Leve alla
fagra kvinnor, som förljuva mannens liv på örlig stråt. Und
pereat alla svenska hundar, som våga trotsa vår makt och
rikedom!
Skrattet, larmet, glasens klingande och leveropen trängde
ned till Benranglet, där han ännu satt till häst på borggården,
kvarglömd med bakbundna armar. De fyra soldaterna
omgåvo honom, stela som fyra bildstoder.
—Tjut ni! Drick ni! tänkte han. Snart tar väl jublet slut
och hämndens timma kommer. Falkenberg och Hjelm
övergiva nog ej sin kamrat och kunna vara här med följe, förrän 1
anen. Men skulle även de råkat illa ut, får jag väl hjälpa mig
själv, fast det ser mörkt ut.
I ett anfall av övermodig välvilja kom Gyllingkorn ned på
borggården med en bägare vin till den fängslade Benranglet.
Han trodde, att han skulle mottagas med förtjusning. Han
mötte ett bistert ögonkast och en hopknipen mun.
— Skål på dig, Långben! Du kan behöva en styrkedryck,
innan du blir stekt, ropade Gyllingkorn och försökte vara
skämtsam.
Benranglet svarade ej.
— Har du inte mål i mun, tjurskalle? Är du hög och
bornerad?
— Det är icke första gången jag befinner mig i detta slott,
monsieur Gyllingkorn, yttrade Benranglet.
— Jaså! Har du kanske varit fången här en gång förut?
— Åhnej! Det var på den gamle slottsherrens, den riktige
slottsherrens tid. Du är en parveny och en dräng.
Gyllingkorn hajade till och blev ond. Det kokade inom
honom av vrede; men dels var han feg av naturen, dels satt
ju svensken fängslad, så det var intet att fästa sig vid, vad
han pratade.
— Jaså, du har varit här förut.
— Ja, och då satt jag vid din herres och välgörares högra
3 — Gula Brigadens hjältar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
