Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - III. Simson i filistéernas våld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
nom genom att i sin mån få bidraga till festlighetens höjande
på hans välborenhet Gyllingkorns gästabud.
Benranglet rusade upp och började häftigt gå fram och
tillbaka. Han var gripen av en våldsam oro, som han aldrig förut
känt. Men så hade han aldrig förr befunnit sig i en svårare
dilemma. I ursinnig kraft sträckte han armarna mot den
galler-försedda gluggen, liksom ville han spränga hål genom muren.
Men så lugnade han sig, ryckte på axlarna och återtog sin
korta vandring fram och tillbaka med händerna på ryggen.
Den svaga återklangen av en fanfar ljöd som ett avlägset
eko.
— Nu dricka de Gyllingkorns skål däruppe, mumlade han.
Ja, lavsarna äras och den ärlige sliter hund; så har det alltid
varit i ett samhälle, där processmakare och snikna krämarsjälar
regera. Nå ja, icke för det jag avundas honom bifallet av
pöbeln. Han må sola sig i dess smutsiga glans bäst han vill.
... Nu dansa de däruppe. Den röda burgundern flödar i
strömmar. Vaxljusen gnistra på gobeliner och speglar.
Kvinnoögon lysa, vita barmar flämta. Och genom salarna susar
klangen av flöjt och giga, oboe och fagott. Middagen är väl
slut, och sällskapet förlustår sig... Kunde just också behöva
mig en matbit och en bägare vin. Kanske man tänker svälta
mig? För att göra mig sjuk och svag och böja min
motståndskraft. Hungra kan jag, men böjer mig, gör jag nog ej ändå,
monsieur Gyllingkorn... Värre är att jag sannolikt får gikt i
detta fuktiga hål. Vattnet sipprar ju oupphörligt ned för
väggarna och mögel och svamp trivas här utmärkt.
... Men vid min goda och frejdade pamp, det skall ej
lyckas! Det vore uselt, om lumpenhet och skurkstreck så
skulle triumfera. Jag måste ut, bli fri, återfinna min goda
pamp och min stridshäst. Jag får hoppas på min lyckliga
stjärna. Hon har icke övergivit mig förr och gör det väl ej
heller nu. Fast... fast... det verkligen ser mörkt ut.
.. . Många gånger förut har jag varit under isen. Legat i
dyn på sjöbotten, snärjd i slemmiga alger och gräs. Och endast
skymtat en flik av den blåa himmelen genom det kalla
istäcket ... Nu ligger jag där åter. Icke av eget förvållande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
