Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - III. Simson i filistéernas våld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
rämna på muren. Clärchen halade sig ner. Hon lyckades,
genom att försiktigt stå still, hålla sig kvar på den smala
vallkanten. Nu var det Benranglets tur. Han böjde sig utöver
muren, fattade i repet och dinglade ett ögonblick över djupet.
Men i följd av hans tyngd gled repet ur rämnan och han
ramlade på rygg i det smutsiga vattnet som en slängd hundvalp.
I fallet drog han flickan med sig, och skön Clärchen dök med
ett halvkvävt skrik till botten.
Vakten vid vindbryggan hörde ljudet — och tittade upp i
luften.
— Jag tror tranorna sträcka i afton, mumlade han och
kikade upp mot den mörka kvällshimlen.
I vallgraven lågo Benranglet och Clärchen plumsande och
frustande. Vattnet var djupt och räckte dem över huvudet.
Kjolen och den trånga koftan hindrade ryttmästaren och han
hade svårt att reda sig. Clärchen hade redan dykt två gånger
och fått munnen full av gyttja. Slutligen fick Benranglet
flickan på sin rygg, tog några simtag och nådde land.
— Jaså, tranorna slogo ned i vallgraven, yttrade vakten
och skyggade med handen för ögonen. Icke underligt att jag ej
kunde se dem i luften.
— Fy hunsingen, ett sådant bad! svor Benranglet, då de åter
voro på det torra.
— Tyst! Vakten kunde höra oss, bad Clärchen.
— Bah! Nu äro vi fria... Det var en riktig smutspöl vi
föllo i. Alldeles lämplig att omgiva monsieur Gyllingkorns
slott. Nej, då var det bättre att leka krokodil i Oderfloden
utanför Garz’ skansar.
De båda flyktingarna sågo ruskiga ut. Stackars Clärchen
hade fått sitt vackra ansikte nersmort av gyttja och siam, och
bådas kläder klibbade vid kroppen så att de liknade våta kattor.
De ruskande på sig och Clärchen torkade sig i ögonen.
Men under det att de pratade, hade vakten närmat sig för
att beskåda tranorna. Han upptäckte Benranglet och Clärchen
och gav hals: »Svensken har flytt!» skrek han, så det ekade
mot slottet. Väpnare och svenner kommo utrusande och några
skyndade upp för att underrätta Gyllingkorn. Samtidigt lade
4 — Gula Brigadens hjältar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
