Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - IV. Kärringen i hölasset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
Då Hjelm fick se luvan, bleknade han. Den var så smutsig
och flottig, så inpyrd av det fett, varmed torparkärringen
brukat försköna sina lockar, att han skakades av en rysning och
fundersamt strök sig över håret.
— Ja, det hjälper ej, men den här luvan och den här dräkten
skall löjtnanten bära. Min kommer icke att bli finare. Det är
enda möjligheten för oss att vi se ut som tiggare, om vi skola
kunna komma in i Magdeburg.
De fanns ingen hjälp. Hjelm måste ikläda sig kärringens
trasor och generalen drog på sig torparens dräkt. Sedan han så
smort in sitt hår med aska och fett, strukit sot över ansiktet och
satt en bucklig, urblekt hatt på sin hjässa, såg den lysande
generalen och diplomaten Dietricht von Falkenberg verkligen ut
som den eländigaste bland tiggare. Han stack några daler till
bonden, som denne bugande och häpen mottog.
Löjtnanten fick raka av sig de blonda knävelborrarna, binda
en huvudduk under luvan så att endast ögonen och näsan stucko
fram; även måste han bestryka ansiktet med sot och se så
sömnig och klen ut som möjligt, och han blev idealet av en
smutsig och sjuk torparkärring. Krigardräkterna inlades i
papper och doldes jämte pamparna under halmen i den söndriga
höskrindan. Så spändes den utmagrade hästkraken för. Hjelm
bäddades ned bland halmen, Falkenberg tog tömmarna och det
bar i väg.
Utanför stugdörren stod torparen och betraktade med
undran ömsom de båda vackra hästarna, som lämnats kvar åt
honom, ömsom det underliga följet, som nu drog bort.
si-
Fram emot middagstiden kommo Falkenberg och Hjelm,
eller torparen och hans sjuka kärring, i närheten av
Pappen-heims läger. Kyrassierer och kroater, som redo förbi dem,
visade varandra skrattande på det eländiga ekipaget och
månget mustigt skämt nådde svenskarnas öron.
— Nej, se på den återuppståndne Lazarus, som blivit gift
på gamla dar och nu är på pilgrimsfärd med sin gumma och
sin rikedom till det heliga landet! Undrar var han kommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
